Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hon också hade trängt sig på mig och slagit sig
ner i mitt hus på allvar —, då jag fick se ett underligt
uttryck i hennes ögon. I dörren stod en indiangosse.
Han var lik henne, men han var yngre och spensligare.
Hon tog honom med sig ut i köket, och de måste ha
haft en lång överläggning, för han gick inte förr än
det blev mörkt. Innan veckan var slut kom han tillbaka,
men jag träffade honom inte. Då jag kom hem,
stack Paloma till mig en stor guldklimp, som Vahna
hade skickat honom efter. Den välsignade klimpen
vägde drygt två skålpund och var värd över fem hundra
dollars. Hon förklarade att Vahna ville jag skulle ta
den som betalning för hennes vivre. Och jag måste ta
emot den för husfredens skull.
»Lång tid därefter kom en annan besökande. Vi
satt framför brasan . . .»
»Han och slinkan», inföll mrs Jone.
»Och Paloma», tillade han hastigt.
»Han och hans koksa och hans huspiga satt framför
brasan», rättade hon honom.
»Ja, jag medger att Vahna tyckte ganska mycket
om mig», förklarade han trotsigt, men tillade sedan
försiktigtvis: »Mer än som var bra för henne, efter
jag inte hade något tycke för henne.
»Ja, som sagt, hon fick en annan påhälsning. Han
var en lång, mager, vithårig gammal indian med näsa
som en örnnäbb. Han kom direkt in utan att knacka.
Vahna uppgav ett litet rop som var halvt ett kvidande,
halvt en flämtning, och föll på sina knän framför mig
och såg på mig med bedjande ögon som ett rådjurs
och såg på honom som ett rådjur som skall dödas
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
