Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista, och vi måste hoppa i den med det samma som
den firades ner. Vi va’ bara fyra. ..»
»Hade alla niggrerna gått åt?» frågade Skäggis.
»Några av dem summo en stund», svarade
Hum-melstören. »Men jag kan aldrig tro att de kom i
land. Vi höllo på i tio dagar. Och vi hade stark
medvind nästan hela vägen. Och vad tror ni vi hade
med oss i båten? Några kuttingar simpelt
enbärsbrännvin och några lådor dynamit. Skojigt, inte sant?
Men det blev ändå skojigare sedan. Ja, vi hade
förstås en liten ankare med vatten, litet salt hästkött och
några skeppsskorpor genomdränkta med saltvatten —
så pass mycket att vi kunde hålla oss vid liv till
Tagalag.
»Jag har aldrig sett någon ö som kan lura en
så som Tagalag. Den sticker upp ur havet så att man
kan tro det bara är några mil till den. Det är en
vulkan som reser sig ur havsens djup, och en bit av
kraterväggen är bortfallen. Alltså kan man från
sjösidan löpa in i själva kratern, som bildar en präktigt
skyddad hamn. Men det är alltsammans. Där finns
inte en levande varelse. Kraterns yttre och inre sidor
ä’ för branta. På ett ställe, på insidan, växer en
dunge på ungefär tusen kokospalmer. Och det är,
som sagt, alltsammans, utom några insekter. Inte
ett fyrbent djur, inte ens en råtta kan leva där. Och
det är väldigt skojigt, väldigt skojigt, att fast där
är så godt om kokosnötter, ser man inte en enda
kokoskrabba. Den enda köttföda som fanns där var
hela stim av rödfiskar i hamnen — de största, vackraste
och fetaste rödfiskar jag någonsin har sett.
»Vi fyra stego i land på den lilla sandstranden och
’ 143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
