Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon skulle dansa — åh, dansa, det var hennes
lif! — hon skulle dansa med löjtnant von Block —
ja, med de andra också, men mest med löjtnant
von Block — och första valsen.
»Den som med Blocken dansat
Hon har sitt hjerta pantsatt
Tralalala, tralalala, tralalala-trala»
tänkte hon småleende, till melodien af en bekant
vals, som Augusta brukade sjunga.
Augusta! Ja, månne hon skulle komma ihåg
att skicka gratulationskort? Hon var visst strängt
upptagen för närvarande, den tösen! Men Emeli
och Anna Moberger ocb Karin Sehantz, de skickade
nog–-
Nu kunde Max vara här snart — det for något
af misstämning genom henne. Han hade kanske
anspråk på att allt skulle vara som förr, då hon
ännu var barn och de lekte och hade eget hus un-
der stora matsalsbordet, med eu filt om, och bodde
tillsammans ocb voro herr och fru — —
Så kunde det inte vara längre. Och hon tänkte
på Emil Kjellson, apotekarens långbente son med
de röda händerna, som alltid voro i vägen; ban var
jemnårig med Max och skolpojke; hon rynkade på
näsan; det anstod inte en vuxen dam att umgås
på förtrolig fot med skolpojkar. Men med Max
skulle hon dansa en dans, för slägtskapens skull,
men till Emil Kjellson skulle hon säga, att hon var
uppbjuden.
Det rullade en vagn fram till trappan. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
