Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att finna ett sätt, som icke innebar någon för-
ödmjukelse.
Hänemot aftonen gick hon till honom.
»Inte ska’ vi gå och se snedt på hvarandra»,
sade hon.
»Inte ser jag snedt på dig», sade han kallt.
»Jo, men du är ond.»
»Nej.»
Det var en istadighet att förtvifla öfver. Hon
visste icke hvad hon skulle finna på.
»Seså, Stickenper», sade hon med något af den
gamla förtroligheten i det hon lade sin hand på
hans axel och ruskade honom kamratlikt som förr.
»Lut bli mig, fröken! Det passar sig inte för
en dam.»
Det var något raffiueradt hånfullt i tonen, och
han njöt sjelf af att se, hur det tog.
Ellen stod ett ögonblick kvar, tafatt och råd-
vill. Så vände hon sig om och gick.
Men en half timma senare kom hon igen; och
Max såg på henne att hon gråtit. Hon var nu
helt mjuk och sträckte ut sin hand med ett bed-
jande uttryck i ögonen.
»Jag bar mig dumt åt — men–ja, jag
ber om förlåtelse — hvad vill du mer?»
Det glänste till i hans bruna ögon och han
mottog hennes hand.
»Nej», sade han med ett segerstolt litet små-
leende. »Jag vill ingenting mer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
