Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stiftsmatrikeln ända från midten af förra århun-
dradet. Då han som ung student kom till univer-
sitetet ock inskrefs i filosofiska fakulteten, mottogs
kan från alla håll med utsträckta, vänliga händer,
framför allt af faderns gode vän, teologie professorn,
i hvars familj han blef inackorderad.
Redan som sexårig gosse hade han visat afgjord
håg och böjelse för det höga kallet att visa de
syndige menniskorna vägen till himmelen. Bland
tanterna cirkulerade ännu den rörande legenden
om lians första prestkrage. Tant Sofi hade klippt
den af papper och fäst den med en nål kring hans
hals; och i känslan af sin värdighet hade parfveln
gripit en psalmbok och gravitetiskt gett sig af mot
kyrkan.
»Guds finger», sade tanterna; och efter den stun-
den trodde de fullt och fast, att barnet med tiden
skulle bli till något verkligt stort.
Han blef student och vägen bredde sig ut fram-
för honom banad och jemnad af kärleksrika händer;
rak och vid, bekväm att stiga på och utan eu
skugga, som kunde gömma en olycka.
Han blef förlofvad med den unga dottern till
faderns gamle vän, och han blef med tiden sjelf
professorns efterträdare.
Han hade det godt. Han hade aldrig generats
af ett tvifvel, livarkeu på sig sjelf eller sin Gud;
han hade icke rönt en motgång och aldrig känt
eu verklig sorg. Allt lifvets goda hade regnat ner
i denne kristne Aladdins turban, och han tog emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
