Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ångrade Max, att han sagt det; den andres ögon
lågade af fanatism.
»Ondt?» sade kan. »Nej godt gör det! De
skulle gerna få ta mitt hufvud med, om de kade
lust.» — Han såg på klockan. »Men jag kar brådt-
om. Farväl, farväl! Jag ska’ ner till Jönköping
och häda ett tag, innan jag kryper i kasebotten.»
Max stod och såg efter den lilla fattiga figuren,
som aflägsnade sig med små, hastiga steg. Han
trodde sig ha en lifsuppgift, den der. Att häda!
Att upplysa menniskorna om, att det icke fäns
någon Gud! Från hädelse till fängelse och från
fängelse till ny hädelse, sådant skulle lians lif bli —
ty Krischan skulle aldrig ge sig; han hade prest-
blod i ådrorna, och längtan efter martyrkronan var
honom medfödd. Han hade varit en fanatisk läsare
innan han blef en fanatisk hädare — — Han var
otvifvelaktigt en bärare af idéer, Krischan. En
man som kommit på kant med lifvet, en man med
ett stort hjerta och en liten hjerna, en ärlig Sven
Dufva, som aldrig skulle vika en tum från spången,
der han kommit att stå.
Max kände en viss Öfverlägsen sympati för per-
sonen, men saken lemnade koiiom numera fullstän-
digt kall. Det var så armt att egna sitt lif åt
detta negativa: att krossa dussinmenniskornas ideal.
Lundcg är d, llöde prinsen.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
