Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett evigt omtuggande af gamla tankar — mensk-
ligketens lifsfrågor, gu’ bevars! — vackra tankar,
erkännes! batten af för det som är stort — men
bvad bar ni uträttat, mina herrar? Peka på en
enda framgång, som ni vunnit och om hvilken ni
kan säga: detta har jag köpt; priset var en glädje-
lös ungdom, men resultatet är priset värdt.»
»Hvar har den ynglingen lärt så mycken djup-
sinnigket», vände sig Max spefullt till Josef. Men
Josef såg allvarsam ut, som vanligt.
»Ansjovisen har allt rätt», sade han tankfullt;
derpå mildrades uttrycket i hans ansigte: »Men låt
oss peka på Ansjovisens djupsinne och säga: resul-
tatet är priset värdt.»
Den vändningen hade Ansjovisen icke väntat sig.
Han såg en smula flat ut. Men han fann sig snart:
»Skål på dig, skald. Du är allt den styfvaste ändå
af hela bundten. Men just der för borde du gå i
kloster».
»Tycker du?»
»Javisst. Ju förr dess hellre. Hvad väntar du
på? Erkännande? Pub! Tror du, att folk af sig
sjelf ska’ komma och erkänna det, som ligger öfver
deras nivå? När ni inte eger makt att trumfa det
iu i skallen på dem!»
»Det tycks ju ha gått i dig i alla fall, Ansjovis
lille», sade Max. »Så allt hopp kan väl inte vara
ute.»
Anfallet parerades af Ansjovisen med en öfver-
lägsen värdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
