Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anlag voro förädlade af det bästa hjerta, danadt ined
högsta sorgfällighet till ömhet och uppriktighet af såväl sin
moder, som äfven sin stjufmoder, hvilka båda för
gudsfruktan, fromhet och vett voro allmänt älskade och högaktade.
För sin konung och sitt fädernesland hyste han oskrvm
t-adt nit. Mot sina vänner var han uppriktig och vänfast;
alltid munter i deras sällskap, egde han nog
sinnesstyrka, att ofta under sjukdom och plågor bibehålla sitt
vanliga och skämtsamma lynne. Hatare af alla bittra satirer,
trodde han sig först böra rätta egna fel, innan han
vågade blotta andras. Hans hjerta var ej böjdt för
förställning, och derföre undvek han större sällskaper. När han
sökte hvila ifrån sina trägna arbeten, valde han några få,
men upplyste vänners umgänge, som uppmuntrade och
vederqvickte hans sinne.
Med så ädla tänkesätt och med så stora naturens
förmåner, tillvann sig Rudbeck under sin lefnad en allmän
tillgifvenliet och vänskap, och blef vid sin död på det
ömmaste saknad af alla dem, som högakta snille, dygd
och förtjenster.
Efter få dagars sängliggande afled den älsklige
Rudbeck till följe af andtäppa, förorsakad af en böld i
ven-stra lungan. I dödsstunden ådagalade han en frimodighet
och undergifvenhet för Guds skickelse, som utmärker en
stadgad öfvertygelse, grundad på ett christligt och
osvikligt hopp om ett bättre lif efter detta. Vännen Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
