Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
något ovanligt.
ken är hennes. Men den är låst! Kanske skall jag gå
in och be henne om nyckeln?»
»Nej — vi bry oss ej om att väcka
uppmärksamhet! Du får ta fram något annat, tallrickar eller tefat...»
»Kanske vår skänknyckel går! — Jo, den gick», sade
Dina intresserad och började plocka ner assietter och
tekoppar.
»Men du — tänk, om Magda blir ledsen! Kanske
det gör henne ondt...»
»Åh, var det likt te det! Hon har blifvit så mjuk
de senaste dagarne, så det är inte samma Magda en
gång; det är inte farligt. — Men förr var hon allt ett
styre...»
»Här tog jag med mig en duk.»
»Ja, men faster har redan lagt en på bordet, och
den var allt nyrén.»
»Vi ta allt min, vet du, det går så lätt att få en
fläck på den, och det gör mindre för mig, som har
lättare att få rent — jag har ju älfven ända utom knuten
— än för er, som bo här uppe i skogen — och Esse
slår nog ut te som vanligt.»
Det puttrade och doftade i spisen, och det
förundrade Dina högligen, att det inte syntes till något nyfiket
ansikte i dörren.
Jo — en hade finare lukt och större
observationsförmåga än de andra därinne i rummet. Det var
bestämdt något ovanligt på färde i köket! och Gullbrands
högljudda fordran att få se hvad det var, åtlyddes
ögonblickligt af Dina, som var rädd att någon därinne skulle
gå och släppa ut honom.
»Jag ger honom lite kall stek, så han tiger, du,
Gertrud!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
