Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guds ord.
133
»Gör det», sade Gertrud leende. »Han skall väl
ha med såväl som de andra.»
»Jo, det blir ett hejdundrande kalas du ställer i
ordning i hastigheta, Gertrud!»
»Jo, det blir kungligt», skrattade Gertrud. »Men
mjölk får du släppa till, Dina.»
»Ja — jag tar kvällsmjölken, som hon står, för
kaffe-och tegrädde har jag allt ändå. Se här, Gertrud, är
den största brickan — Magdas!»
Där inne sutto Otto Lugn och Lena så ifrigt
inbegripna i sitt tankeutbyte om nya och gamla tider, att de
ingenting märkt från köksdepartementet, och Magda hörde
på. Dessa saker hade fått ett helt nytt intresse för henne.
Nu slogs dörren upp på vid gafvel, och Dina kom
gravitetiskt in med en bricka fullsatt med läckra,
doftande rätter till smörgåsbordet. Efter henne kom
Gertrud med en mindre bricka fullsatt uied tekoppar och
annat tillbehör.
»Hvad ha’n I ställt till därute i köket, människor?»
ropade Lena öfverraskad, då Gertrud tog och lade ihop
Lenas duk och bredde ut sin egen på bordet.
>Bara lite kvällsmat, moster Lena! I bruken väl
äta kväll som annat folk?»
Det var ett inbjudande kvällsbord, som af den
öfverdådiga Dina till och med pryddes af Lenas
blommande månadsros. Och i god, gemytlig stämning
intogs den smakliga måltiden af de närvarande —
Gull-brand icke undantagen.
Sedan betraktades ett stycke af Guds lefvande ord,
och så togo vännerna från Täcka udden afsked, och snart
aflägsnade sig bjällerklangen allt mer och mer i den
stjärnlysta vinterkvällens stillhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
