Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välönskningar för deras lycka. I forntiden ville man äfven
gifva ett synbart uttryck åt sådana stämningar, och då
ingen vaksam polis sörjde för, att offentliga byggnader och
minnesmärken höllos fria från skrifverier, fingo dessa ofta
mottaga proskynem, böner till den gud, åt hvilken
templet eller minnesmärket, som besöktes, var helgadt, att han
skulle beskydda den eller den af besökarens kära. I
synnerhet i Egypten, på dess öfverväldigande vårdar af sedan
årtusenden döda slägter, finna vi sådana grekiska och
romerska proskynem. Så skrifver en viss Sarapion,
Aristomachos’ son, att han har besökt Isis, Philais stora gudinna,
och där (inför gudinnan) tänkt på sina föräldrar: — »Jag
Panolbios från Heliopolis,» heter det på en annan plats,
»har beundrat konungagrafvarna och där erinrat mig alla
de mina.» I pyramiderna så väl som på väggarna i Pompeii
läsa vi välönskningar för frånvarande. Denna sed
återfinna vi nu i katakomberna; de kristna pilgrimernas
utrop bära ännu mera än hedningarnas prägeln af värma och
innerlighet. På ett ställe läses en uppmaning till de
besökande att bedja för den som skrifvit: »Eusthatius är en
fattig syndare; du, som läser detta, bed för mig och må du
njuta Guds beskydd!» — ett uttryck, som mycket
påminner om en å hedniska grafskrifter ej ovanlig formel. På
ett annat ställe ber någon de heligas andar, att de skola
hafva Dionysius i minnet. Det är i synnerhet en lämning
af dylik art, som i hög grad väcker vårt deltagande. I
ingången till Lucinas krypta i S. Callisto, vid foten af
trappan, har en pilgrim, erinrande sig en älskad kvinna,
skrifvit: Sofronia må du lefva med de dina! Sofronia vibas cum
tuis! Ett stycke längre in har han tecknat Sofronia lef i
Gud! Varm af andakten vid martyrernas grafvar känner
han sig altmera förvissad, att hans bön blir hörd och så
skrifver han på hufvudaltaret i ett af grafkapellen
Sofronia dulcis vives deo, ja, ljufva Sofronia, du skall alltid lefva
i Gud, och så ännu en gång: Sofronia vives!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
