Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan nu vara säker på, att där dessa graffiti hopa
sig i större mängd, där är en ryktbar martyrs grafkammare
ej långt borta. På det sättet har de Rossi ledt sig till
flere af sina mest betydande upptäkter. Ett annat tecken,
att man hunnit någon af de historiska kryptorna, är
förekomsten af s. k. damasiska inskriftstaflor, som numera dock
samtliga äro söndersmulade i små stycken.
Damasus, som var påfve under kejsar Valentinianus
den förste och dennes efterträdare ända till Honorius,
egnade hela sitt lif åt katakomberna och sökte på alla håll
sätta dem i det skick, som tillkom hvilostaden för den
numera triumferande kyrkans förkämpar och fäder i tron.
En af hans åtgärder för detta ändamål, om hvilka vi skola
säga mera vid vår framställning af katakombernas historia,
var att öfveralt i de märkvärdigare grafkamrarna
uppsätta minnestaflor med af honom själf författade metriska
inskrifter, som af efterverlden ansågos ega det poetiska värde,
att de förvarats i till oss komna handskrifter. För att
rista dem i marmor betjänade han sig af en berömd
skönskrifvare Furius Dionysius Filocalus, »påfven Damasus’
beundrare och vän» som han själf kallar sig. Denne uppfann
för sitt ändamål ett alldeles särskildt slags alfabet, där
bokstäfverna vid ändarna hafva åtskilliga prydnader (Bild 8).
Som detta slags bokstäfver aldrig användts för annat än
den påfliga skaldens inskrifter, kan man, när ett
marmorstycke med en eller flera af dem upptäckes, med säkerhet
sluta, att man befinner sig i en historiskt märkvärdig
grafkammare.
I förhoppning att på detta sätt finna rätta spåret grep
de Rossi sig friskt an med arbetet, oaktadt alla de tvifvel,
som af de gamla åsigternas och slentrianens män uttalades
om framgången. De frågade, hur det var möjligt, att ej
tredje århundradets biskopar hade velat hvila bredvid sina
föregångare med, såsom man trodde, aposteln Petrus i
spetsen. Själf hade de Rossi under utgräfningarnas fortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
