Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbjudna; de församlingar, som bildade sig för deras
utöfning, voro collegia illicita, förbjudna samfund. Ett trots
mot lagen i detta hänseende betraktades af den romerska
rättsuppfattningen som ett brott mot det romerska folkets
majestät, och för det kände den romerska lagstiftningen
ingen misskund. De appuleiska, variska, corneliska och
iuliska lagarna stadgade dödstraff därför. Ty efter romersk
åskådning berodde gudarnas hägn af staten därpå, att de
på föreskrifvet sätt åtnjöto dyrkan och offer af statens
medborgare; vände dessa sig från deras tjänst, kunde man
vara säker på, att gudarnas hämnande vrede skulle
hemsöka samhället. Men likgiltiga som romarna egentligen voro
för religion i inre mening, tröttnade de vanligen att förfölja
och upptogo snart den främmande guden bland sina egna
eller blundade åtminstone för hans tillbedjande.
Visserligen inträdde under Augustus ett omslag i regeringens
politik; de främmande trosbekännelserna förföljdes
obarmhertigt i Roma och Italien — annorstädes kunde det ju ej
komma i fråga, då efter romerskt uttrycks- och
ursprungligen äfven tänkesätt provinserna bestodo af »förbundna»
eller »fria» stater, och en ledande grundsats i den romerska
styrelsevisheten var att låta hvar stat hafva sin religion,
förutsatt att denna religion ej försökte vinna bekännare
bland romarna. Betecknande för denna uppfattning är
Augustus’ förfarande. I Alexandria uppträdde han som
Serapis’ ifrigaste dyrkare, medan han i Roma lät nedrifva de
åt denna gud och åt gudinnan Isis uppförda helgedomar
och endast medgaf att de enskildt dyrkades. Tänk hvad du
behagar, men deltag i dyrkandet af statens gudar! var den
maning, som den romerska staten i detta fall tillropade sina
medlemmar. Det föll aldrig en romare, så länge han ville
ställa sig på rättslig grundval, in att förfölja religiösa
åsigter, men det föll honom lika litet in, att medgifva frihet
i utöfningen af religionen. Religionsfrihet i verklig
tillämpning, libertas religionis, är ett begrepp, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
