Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
största sannolikhet för, att den katakomb, som bär
Domitillas namn, varit en gåfva af henne till den kristna
församlingen i Roma. Till full visshet öfvergår denna förmodan
genom de inskrifter, som funnits där och som betyga, att
Flavia Domitilla, aflidne kejsar Vespasianus’ dotterdotter,
där lämnat grafplatser åt enskilda personer, af hvilka man
känner en till namnet. Hvad Clemens beträffar, har man
i nyare tider velat göra gällande, att den biskop eller, rättare
sagdt, presbyter Clemens i Roma, som i den romerska
församlingens namn i slutet af första århundradet författat ett[1]
bref till församlingen i Korinthos, ej är någon annan än
konsuln Flavius Clemens. Säkert är att Clemensbrefvet, långt
från att tala mot detta antagande, tvärtom synes bekräfta
det, då man där träffar på en författare med det
aristokratiska sinne, den säkerhet och de herskareanlag, som hög
börd förlänar.
Af detta och dylika bevis framgå tvänne
sakförhållanden, som förklara huru de älsta kristna katakomberna
kunde anläggas midt ibland de hedniska grafvarna och
inför allmänhetens ögon. Först och främst voro de kristna,
med undantag af enstaka, på herskarnes nyck eller
massornas hat beroende öfverfall, i allmänhet fredade för
förföljelse, hufvudsakligen därför, att man så litet kände till
deras religions innersta kärna, utan förblandade dem med
judarna, som man sedan länge, om också ej gärna, vant
sig att fördraga. Därigenom sattes de kristna i stånd att
inom alla samhällsklasser, till och med i tronens närhet
vinna anhängare till sin lära. Af detta åter blir det andra
sakförhållandet en följd. Rika män och kvinnor, i
synnerhet de senare, skänka eller upplåta åt församlingen
grafplatser, hvilka äro skyddade ej allenast genom folktron och
lagen, utan äfven genom deras mäktiga egares eller
egarinnors anseende och ställning. Drefvos dessa i landsflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
