Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verk sådana såsom Agrippina-statyn, Antinous-bilderna,
målningarna i Campanias begrafna städer och i kejsarborgen
på Palatinus. Niebuhrs yttrande tål sålunda betydande
inskränkningar. Ännu oriktigare och på otillräcklig kunskap
beroende äro sådana omdömen som en berömd engelsk
skriftställares, att »katakombernas målningar äro eländiga
skapelser, hos hvilka uppfinningens fattigdom endast kan
jämföras med utförandets bristfällighet.» Annorlunda
dömer en konsthistoriker af det anseende som Kugler,
hvilken förklarar, att rumfördelningen och dekorationssättet
ställer katakombernas bilder — det vill säga de älsta bland
dem — i jämbredd med kejsartidens bästa väggmålningar,
liksom arabeskerna erinra om målningarna i Titus’
thermer. De Rossi, som eger romarens medfödda sinne för
konst och genom grundliga studier utbildat sin smak,
framställer i Roma sotterranea[1] den frågan, hur det kunde
komma sig, att den apostoliska och närmast följande tidens
kristna, som dock framgått ur den mot all bildlig
framställning fiendtliga synagogan och som bekämpade all
dyrkan af skapade beläten, så hastigt lyckats att, så till
sägandes, döpa de sköna konsterna. Vid besvarandet af denna
fråga yttrar han bland annat: »den allmänna
användningen af måleriet i katakomberna, rikedomen, mångfalden,
den fria uppfattningen och behandlingen af de älsta
typerna, i motsats till den inskränkta och fattiga bildkrets,
som vi finna mot slutet af tredje århundradet, visar
orimligheten af de antaganden, enligt hvilka bruket af bilder
blott småningom och, så att säga, förstulet skulle blifvit
infördt i strid mot den första kristna kyrkans praxis — —
Snarare måste de sköna konsternas blomstring under
Flavierna, Traianus, Hadrianus och Antoninerna och den stora
mängden af konstnärer i det romerska rikets hufvudstad,
liksom omvändelsen af mäktiga personer tillhörande själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
