Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - I. Augustus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gudomen, »divinitas», för att tala på
Konstantinsbågens teologiskt varsamma språk, ger ju alltid
framgång åt dygden. Lyckan är förtjänstens
måttstock.
Nasonernas grav, som påminner om
Augustussmickraren Ovidius, men ej fick gömma hans stoft,
Nicolas Poussins dal, stridsvallen, där de 305
Fabierna stupade, gå vi förbi och hinna så fram
till Livias, Augustus’ makas, lanthus. I gruset, som
höljde ödemurarne av denna praktfulla villa,
upptäckte man den skönaste Augustusstod, som
kommit till vår tid. Bilden låg i stycken, men dessa
voro fullständiga och nästan oskadade, så att
konstverket under Teneranis omsorgsfulla händer, utan
nämnvärd lagning, åter växte till ett helt. Augustus
står här i imperatorns skrud, i rikt sirat harnesk,
tunik och purpurmantel, med spiran i vänstra
handen och högra armen utsträckt, som om han,
skyddande och välsignande, nedkallade Olympens
frid över jorden. Enligt Suetonius hade Augustus
»en ovanligt vacker växt». Den återfinner man
här. Lemmarnes sammanstämmande mått
påminner om hans andes jämvikt. Ställningen är
behagfull, huvudet och åtbörden stämplade av det
mildaste majestät. Den harneskklädde
världshövdingen synes upprepa Virgilius’ på honom syftande
vers:
Vapnens gny skall tystna och hårda tider förmildras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
