Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - IV. Klaudius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta storverk med präglingen av en minnespenning
över dess upphovsman, furst Alessandro Torlonia.
*
Klaudius var som barn och yngling sjuklig. Hans
kropps- och själskrafter utvecklade sig så
långsamt, att han ännu vid myndiga år stod under
en »barnledares» vård. I hemmet bemöttes han
hjärtlöst, även av sin moder. Man hörde henne
klaga, att hon fött en ofärdig varelse till världen,
och ville hon utpeka någon som ovanligt dum,
var hennes stående uttryck: »han är enfaldigare
än min son Klaudius.» Den skönhet och det snille,
varmed hans broder Germanikus lyste, gjorde
genom jämförelsen hans ställning värre. Den ende
av fränderna, som visade honom godhet, var kejsar
Augustus. Av brev, som denne skrev till Livia
(och varav Suetonius lämnat oss utdrag), finner
man bland annat, att kejsaren någon tid bjöd
Klaudius dagligen till sitt bord i hopp att kunna
avvänja honom från den människoskygghet och
det tölpiga sätt, som gjorde honom så löjlig.
Ynglingen hade, för att undandraga sig hån och
spe, gjort sig så osynlig som möjligt och valt
sig umgängesvänner bland några aktningsvärde
bokmalar, som ägde intet av de helleniske
vetenskapsmännens världsvana, glättade later och
lätta samtalston. Under dessa vänners ledning
hade han med iver slagit sig på studier. Titus
Livius, den utmärkte hävdatecknaren, kejsarens
skötevän, infann sig någon gång i denna krets och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
