Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 THEODORE. ROOSEVELT
så fordrar jag, att han gör, som Jag säger", dundrade han. Roosevelt tittade
upp och bad att bli ursäktad. "Kommer Inte i fråga", blef svaret; "sådant
duger inte här. Beställ eder sup!" Roosevelt reste sig säfligt från sin plats,
anmärkande: "Nåja, om jag måste, så..." Samtidigt gaf han mannen ett
slag på hakan, hvilket kastade honom på golfvet, hvarefter Roosevelt satte
sig grensle öfver honom, fasthöll hans händer, slängde hans revolver till
andra ändan af rummet och gnisslade mellan tänderna: "Ocli när jag låter
förstA, att jag inte bryr mig om att dricka med er, så skald ni begripa, att
jag inte bryr mig om att dricka."
Vid ett boskapsegare-möte i Medora någon tid längre fram diskuterades
frågan, hur man skulle kunna komma åt den biträdande sheriffen, hvilken
man visste stå i förbund med boskapBtjufvar. Ranchmännen kände sig icke
hågade att framställa något förslag, då mannen i fråga inträdde, för att
deltaga i mötet. Han var nämligen känd som en farlig person och bar ett bälte
med en hel rad af olycksbådande vapen. Men Roosevelt, som också var
tillstädes, tvekade icke. Han uppträdde och sade, att nästa kreatursstöld
kunde leda till den korrupta sheriffens afsättning, och att det ej vore
omöjligt, att vissa af Roosevelts vänner, som han måhända icke kunde hindra
derifrån, komme att använda sig af ett rep eller ett gevär till förebyggande
af flera stölder. Tvärt emot all förmodan höll sheriffen sig i skinnet. Han
såg på Roosevelt med en blick, som uttryckte både förvåning och
undergivenhet.
En morgon, då Roosevelt befann sig på en ridtur i de obebyggda trakterna
bortom ranchen, uppdök oförväntadt en liten trupp af indianer. Så snart
de sågo Roosevelt, redo de mot honom, tjutande och svängande sina vapen.
Roosevelt hoppade af hästen, lade sin reffla öfver sadeln och sigtade på det
närmaste rödskinnet, ögonblickligen stannade indianerna, svängde om sina
hästar och började en rådplägning, hvarefter en af dem lät sitt gevär falla
och red i riktning mot Roosevelt, svängande en filt öfver sitt hufvud.
Kommen på 50 fots afstånd, stannade han och ropade: "How! Mig god indian!"
Roosevelt helsade igen och sade sig vara glad att höra det, men att han ej
tillät honom att komma närmare. De andra närmade sig också, men
Roosevelt höll sitt gevär riktadt mot dem, tills de alla plötsligen kastade om och
galopperade bort. Senare på dagen mötte Roosevelt två trappers, som
berättade, att dessa indianer kort förut stulit två hästar från dem.
Vid sidan om alla sina äfventyr gjorde Roosevelt äfven tjenst som en sorts
lärare eller uppfostrare. Under de långa vinterkvällarna blef hans rum
ofta en mötesplats för traktens ranchers och deras hustrur. Han tog dft
gärna fram någon bok och läste högt för dem. På så vis gjorde han dem
bekanta med Browning, Shakespeare och andra författare, som de aldrig hört
omtalas, och de undsluppo de eljest vanliga och enformiga samtalen om
kreatur, broncho-busters, boskapsstölder m. m. Vid ett tillfälle, då
Roosevelt var ute och letade efter en häst, mötte han en cowboy. En häftig
snöstorm utbröt, och efter en ridt på åtta eller nio mil kommo de begge männen
till en öfvergifven stuga. De ställde hästarna på en någorlunda skyddad
plats och tillbragte kvällen tillsammans i stugan. Roosevelt tog upp ur
fickan ett exemplar af Hamlet och läste derur för den andre, hvilken, efter
hvad Roosevelt berättar, gjorde flera ganska klyftiga anmärkningar om det
han hörde och, när föreläsaren omsider stoppade ned boken, utbrast: "Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
