- Project Runeberg -  Theodore Roosevelt : En Lefnads- och Karaktärsteckning /
52

(1919) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

THEODORE. ROOSEVELT

dom hade han ett helt litet menageri i sitt hem. Vid ett tilllälle funnos der
samtidigt ett lejon, en örn, en uggla och åtskilliga ormar och ödlor.
Käu-gururåttor och flygande ekorrar fingo sofva i barnens fickor och följa med
dem till skolan och till matbordet. Under en af sina resor 1903 fick han af
en liten flicka i Kansas en gräfsvinsunge, hvilken han sände till
djursam-lingen vid Oyster Bay. En tid fanns der ett marsvin, som barnen kallade för
fader 0’Grady, fast det befanns vara en hona. Det lät derför ogement
komiskt, då ett par af barnen en dag kommo inrusande i ett af rummen, der
makarna Roosevelt för tillfället underhöllo några besökande, och ropade:
"O, pappa! Fader 0’Grady har fått flera barn!" Det är inte underligt, att
Roosevelts gossar under dylika förhållanden fingo lust för jagt och
djurstudier. Den äldste sonen sköt sin första hjort, innan han var 14 år
gammal, och sin första elg, en väldig tjur med en vidd af 56 tum mellan
hornspetsarne, kort innan han fyllde 17 år.

Och härmed äro vi inne på kapitlet om Roosevelt såsom sportsman och
naturforskare. På samma gång som han var en god skytt, var han hvad
amerikanerna kalla "a true sport" i hvarje afseende, en man som strängt höll
sig till alla regler inom sportens område och fann sig med jemnmod och
godt lynne i alla omständigheter. Den förut omnämnde jägaren
Cunning-hanie, som hade öfverinseende öfver Roosevelts Afrika-expedition, intygade,
att Roosevelt var en utmärkt kamrat, som aldrig vållade något besvär, aldrig
klagade öfver något obehag, och som alltid var full af roliga historier och
anekdoter. "Han hade", berättade Cunninghame, "ålagt mig att ordna det
så, att han kunde vara i Khartum kl. 4 e. m. en viss dag, och jag gjorde det.
Men det nödvändiggjorde tillbringandet af tre veckor under den svåraste
marsch från Uganda till Nilen i en rysansvärd hetta, på en besvärlig
skogsstig och i ständig strid med moskiter. Men Roosevelt klagade aldrig. Han
var full af energi. Det värsta under hans Afrikafärd var, sade han, att han
under tiden måste skrifva om sina upplefvelser. Och det var verkligen hårdt
att efter dagens alla mödor nödgas sitta ned och skrifva i en sådan hetta,
när alla andra fingo gå till hvila. En gång, då jag var borta, råkade
expeditionen ut för en skogseld. Roosevelt gaf manskapet befallning om hvad
som var att göra, anlade moteldar och hopsamlade bagaget, så att när jag
kom tillbaka ingenting fanns för mig att göra, endast att bedja honom
fortsätta och fullborda arbetet."

Roosevelt hade genom trägen öfning vunnit en ganska stor skicklighet i
boxning och tog under sin presidenttid äfven lektioner i jiu-jitsu för en
japa-nesisk brottare, hvars halsmuskler enligt Roosevelts påstående voro så
utvecklade genom träning, att det vore omöjligt för någon mensklig varelse
att strypa honom. Roosevelt gynnade boxningssporten, endast så länge den
bedrefs ärligt, utan knep eller spekulationer. Den omständigheten, att Få
mycket fusk och spekulerande förekommo vid boxningsstriderna gjorde, att
han som guvernör öfver New York hjelpte till att få en lag stiftad, som
förbjöd professionell boxning för pengar. Efter sin presidenttid deltog han
aldrig i någon boxning. Orsaken har han sjelf omtalat: "Medan jag var
president, brukade jag boxas med en ung artillerikapten. En dag träffade
han mig på vänstra ögat, och ett blodkärl deri brast. Jag har sedan dess
aldrig kunnat se med det ögat. Eftersom jag hade synen i behåll endast pä
ena ögat, ansåg jag klokast att upphöra med boxningen." I fråga om
fotbollspelet var det hans åsikt, att det bedrefs för vildt och vårdslöst i Ameri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:27:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rooseveltt/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free