Röster i Radio / 1933 / 18 (1932-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 1. Januari 1933 - Radioföredrag - Professor Bertil Lindblad: Stjärnjättar och stjärndvärgar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skilja sig ofantligt från
varandra. De i strålning
kraftigaste stjärnorna överträffa
vår sol tusenfalt, under det
de svagaste äro ända till
tiotusen gånger ljussvagare än
solen. Vi ha, för att begagna
ett par av den moderna
astrofysiken mera populära
termer, »stjärnjättar» såväl som
»stjärndvärgar ».


Spektograf vid Saltsjöbadens observatorium.

Ej mindre skilja sig
stjärnorna med avseende på den
temperatur, som är rådande
på deras yta. Alla, som
med uppmärksamhet iakttagit
stjärnornas ljus, fritt från
störande ljuskällor i
omgivningen, ha märkt, att de
ljusare stjärnorna på himlen
ofta skilja sig rätt väsentligt
från varandra till sin färgton. Det är ej här fråga om det
snabba färgspel, som ibland kan iakttagas mycket tydligt hos
stjärnor på låg höjd, t. ex. Sirius, och som är en följd av
strålbrytningen i atmosfären, utan om den stadiga färgton, som
ögat lätt fångar hos ljusa stjärnor på större höjd över horisonten.
Vi se den närmast tegelröda färgen hos Aldebaran och hos
Betelgeuse, stjärnan i Orions vänstra axel, och i andra
himmelstrakter t. ex. den guldgula glansen hos Capella eller Pollux i
kontrast till de rent vita stjärnorna Castor eller Vega. Vi ha
här att göra med verkliga olikheter i sammansättningen av det
ljus, som stjärnorna sända till oss, och dessa olikheter bero i
sin tur på intet annat än den olika temperaturgrad, som råder
på olika stjärnors yta. Under det de vita stjärnorna Castor
och Vega ha en temperatur på ytan av över 10,000°, ha Capella
och Pollux en temperatur mellan 5,000° och 6,000°, Aldebaran
och Betelgeuse omkring 3,000°.

Beträffande arten av den materia, av vilken stjärnorna äro
uppbyggda, ger oss spektralanalysen upplysning. Välbekant är,
att en mycket stor del av de från vår jords mineral kända
grundämnena blivit identifierade i solen och stjärnorna. Man har i
senaste tid även kunnat i viss utsträckning genomföra en
kvantitativ analys, som ger oss en upplysning om, i vilken
viktsproportion de olika grundämnena ingå i solens och stjärnornas yttre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>