19:2 (Rösträtt för Kvinnor / II Årg. 1913)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till shydd för tjuvar

finnes en praktisk anordning till tamburdörren,
som uppfunnits av W. R. Edling. Pris 3 kronor.

Särskilt invecklade skriv- och räknemashiner repareras omsorgsfullt.

A. T. 251 85 • RÖRSTRANDSGATAN 34 • Stockholm.

”Vad ligger bakom och under?”

Fröken Cecilia Milow har i sommar
Varit ute och rest i landet. Hon säger
sig därvid ha gjort den erfarenheten,
att en stor och allmän oro över
försvarsfrågans läge är rådande och då
hon kommer hem, skyndar hon sig att
finna medlet, som skall ”lugna sinnena”
— kvinnorösträtten skall offras.

Förmodligen har fröken Milow i
likhet med många andra, som genomrest
landet i sommar, också gjort den
iakttagelsen, att kvinnornas rösträttsfråga
är mogen för sin lösning och att det går
bra med insamlingen av namn på
opinionslistorna trots de småstenar —
anmärkningar på formuleringen och på
åldersgränsen — som fröken Milow
tidigare sökt kasta i opinionsyttringens
väg. Att få en imponerande
opinionsyttring till stånd har nämligen aldrig
ingått i fröken Milows och hennes
politiska meningsfränders planer. Lyckas
opinionsyttringen, vilket i så fall visar,
att icke blott kvinnorna utan männen
och landet äro mogna för
kvinnorösträtten, så måste Första kammaren låta
tala med sig och högern går miste om
den stora trumfen: ”front mot
kvinnorösträtten”, som den hoppats på till
nästa års Andra kammarval.

Kvinnorna skola offras, icke för
försvaret utan för partiet, och när inte
småstenen hjälpte, så spränges hela
försvarsfrågan loss för att som ett
stort och, som man hoppas,
oöverstigligt block läggas i opinionsyttringens
väg.

Närmaste orsaken till denna något
underligt hopkonstruerade motsättning
försvaret — kvinnorösträtten är som
fröken Milow själv säger, att finna i
krigsministerns Linköpingstal, vilket
så gott som uteslutande rörde sig om
den förra frågan, och där
kvinnorösträtten tillsammans med
nykterhetsfrågan endast beröres i själva slutorden,
där det enligt tidningsreferaten heter:

”Många stora och kanske ännu
svårlöstare liberala programfrågor återstå — jag
skall förutom försvarsfrågan endast nämna
två av dem som stå närmast på
dagordningen: frågorna om den kvinnliga rösträtten
och om det lokala vetot jämte därmed
förknippade ändringar i
rusdryckslagstiftningen i övrigt — allt frågor, där det av det
liberala partiet kräves att hålla väl
tillsamman för att hemföra seger till gagn för
folk och land.”

Dessa ord ge fröken Milow anledning
att i en artikel i N. D. A. uppmana
Sveriges kvinnor att ”självmant ställa
sin egen stora fråga i bakgrunden” och
”nöja sig med att den uppskjutes ett
par år ännu, men aldrig nöja sig med
att försvarsfrågan uppskjutes”. Man
kan fråga varför icke samma maning
ställes till nykterhetsfolket, så mycket
hellre som ju nykterhetsmännen, i
motsats till kvinnorna, ha direkt
avgörande vid både försvarsfrågans och ”sin
egen stora frågas” lösning. Härtill
kommer att kvinnorösträttsfrågan
redan är utredd och för länge sedan
färdig till lösning, under det att de båda
andra stora frågorna ännu äro föremål
för omfattande utredningar.

Det ologiska och ohållbara i fröken
Milows resonemang har på ett slående
sätt belysts dels av docenten Hilma
Borelius, som haft ett par svar till fröken
Milow införda i N. D. A., dels av en
insändare i Aftonbladet.

Docenten Borelius frågar: ”På vad sätt
skulle ett återtagande av kravet på
rösträtt kunna bli ett ’offer’ åt fosterlandet
från deras sida, som aldrig uppställt detta
krav som villkor för uppfyllandet av de
skyldigheter, fosterlandet ålägger och
ytterligare kommer att ålägga dem? Det
alternativ, ni uppställer: antingen
lösning av försvarsfrågan eller av frågan om
kvinnors politiska rösträtt föreligger icke
och erbjuder således icke tillfälle att visa
provhalten av dessa senares
fosterlandskärlek.

Riksdagsbehandlingen av den ena frågan
lägger inga hinder i vägen för
riksdagsbehandlingen av den andra. De stå ej i
något uteslutnings- eller
rivalitetsförhållande till varandra. – – – Lika gärna kunde
ni uppmana ivrarna för en rationell
skogsvård att offra sitt skogsvårdsintresse,
eftersom landets ekonomiska självbestånd ar
viktigare än skogsvården, eller
nykterhetsivrarna att offra sitt nykterhetsintresse,
emedan en i alla avseenden harmoniskt
utvecklad sedlig karaktär står högre än
nykterheten ensam. Motsättningen är falsk,
uppmaningen missvisande.”

I sin andra artikel uppställer
docenten Borelius bl. a. följande fråga till
fröken Milows besvarande:

”Hur kan Ni med lugn se framtiden an
som medlem av ett parti, som ålägger sina
kvinnliga anhängare rollen av passiva
åskådare till vänsterkvinnornas politiska
träning? Skall då icke, tror Ni, den av
högern brukade taktiken straffa sig själv
just på högern!” och hon fortsätter längre
fram: ”Under nuvarande politiska
situation äro vi, de av oss som räkna sig eller
räknas till högern icke avundsvärt ställda.
Lika mycket. Den politiska situationen är
ej skapad av oss. Men ett ansvar kunna vi
ej undkomma. Vår plikt är att klart
och otvetydigt säga ifrån i
principfrågan: kvinnlig rösträtt eller icke, och att
ej i något sammanhang låta oss tagas till
intäkt för de nu gängse högeruttalandena
i denna.”

Insändarinnan i Aftonbladet, som
tecknar sig ”En rösträttskämpe, som
älskar sitt fosterland”, frågar:

”På vad sätt anser fröken Milow att
försvarsfrågans lösning, en anslagsfråga,
skulle kunna hindras av en
grundlagsfråga, sådan som utsträckning av
medborgarrätten till kvinnorna, en fråga, vars
kulturbetydelse och vikt flerfaldiga gånger
framhållits äfven av fröken Milow.
Gällde det här två anslagsfrågor, varav endast
den ena kunde upptagas i 1914 års budget,
då kunde det bli tal om, huruvida den ena
borde uppskjutas ett par år för att den
andra skulle kunna lösas, men så är icke
fallet.

Det beslut, som 1914 års riksdag fattar
angående utsträckning av medborgarrätten
till kvinnorna, träder dock ej i kraft
förrän efter treårsperioden 1915–17 och kan
först vid 1918 års val tillämpas.

Fröken Milow frågar Sveriges kvinnor,
om de självmant vilja offra sin egen stora
fråga och nöja sig med att den uppskjutes
ännu ett par år, men aldrig nöja sig med
att försvarsfrågan uppskjutes. Denna
frågeställning är vilseledande, då 1:o den ena
frågans lösning icke hindrar den andras,
2:o ett uppskov av kvinnornas
rösträttsfråga betyder ett uppskov icke på ett par
år, utan till 1921, det första år den kan
träda i kraft, om den icke löses 1914.

Genom att vädja till kvinnorna att offra
sin stora fråga, visar fröken Milow att
hon glömt, att det är en för hela samhället,
icke blott för kvinnorna, viktig fråga och
hon förbiser den betydelse kvinnornas,
mödrarnas, hemvårdarinnornas inflytande
på våra sociala förhållanden kommer att
få ej minst för försvarskraften för vårt
land. — — —

De, som ej vilja veta av något uppskov
för den sedan 30 år tillbaka av riksdagen
behandlade frågan om rösträttens
utsträckning även till Sveriges kvinnor, de handla
också av fosterlandskärlek, ”de vilja ej öka
den våda för landets välfärd ett sådant
uppskov skulle innebära”.

För Sveriges av partilidelse
oförvillade kvinnor står det klart att frågan
om medborgarrätt i eget land måste
lösas oberoende av de politiska
konjunkturerna i Övrigt. Förr än
rösträttsfrågan blivit löst, kunna kvinnorna
icke med utsikt till framgång
medverka till lösningen av någon annan av de
stora frågor, som stå inför sitt
avgörande. Attacker på
opinionsyttringen, i öppen eller förtäckt form, måste
tillbakaslås genom ett ännu kraftigare
arbete för namninsamlingen än hittills.

Nya framgångar för
kvinnorösträtten i utlandet.

Det nya danska rösträttsförslaget,
som nu förelagts folketinget, är
fullkomligt överensstämmande med det
som var före i folketinget den 12 dec.
1912 och går ut på att ge män och
kvinnor, som uppnått 25 års ålder, valrätt
till folke- och landsting samt att
avskaffa den privilegierade valrätten till
landstinget. Folketingets utskott har
beslutat tillstyrka förslaget
oförändrat.

Vid den holländska riksdagens
öppnande förklarade drottning
Wilhelmina i sitt trontal, att arbetet för en
författningsrevision genast skall
påbörjas, varvid rösträtt bör tillerkännas
alla män och samtidigt det
författningsenliga hindret för kvinnans
rösträtt avlägsnas.

De holländska rösträttskvinnorna
voro emellertid ej nöjda med att trontalet
ej innehöll något löfte om likställighet
mellan kvinnor och män, och
anordnade med anledning därav en
demonstration, i vilken 800 kvinnor deltogo. Före
demonstrationen mottog
konseljpresidenten en deputation av två kvinnor,
som överlämnade ett öppet brev, vari
kvinnorna giva uttryck åt sitt
missnöje. Konseljpresidenten svarade, att
lagstiftningsmakten enligt den
påtänkta författningsrevisionen skulle bli i
tillfälle att giva kvinnorna rösträtt.

Vid de engelska fackföreningarnas
nyligen hållna kongress fattades bl. a.
följande resolution:

”Kongressen uttrycker sitt djupa
missnöje med regeringens behandling
av rösträttsfrågan i betraktande av att
flerröstförslaget icke innebär någon
ersättning för det utlovade
reformförslaget. Kongressen protesterar vidare
mot att premiärministern svikit sina
upprepade löften till kvinnorna och
vädjar till parlamentskommittén att
yrka på det omedelbara framförandet
av ett regeringsförslag, innefattande
rösträtt för kvinnor.”

Bakom denna resolution stå ej
mindre än 2,232,046 organiserade arbetare,
och detta är första gången någon
engelsk fackföreningskongress gjort ett
kraftigt och definitivt uttalande i
kvinnorösträttsfrågan.
Dräkttyger Kr. 0:75 met.

tjock, kraftig varft, 70 cm. hredd, modärna färger, även
passande till kjolar och barnkläder, Satinflaneller, nya,
eleganta mönster 70 cm. bredd 0.65 met. 100-tals andra
artiklar extra billigt.

Otto Oskarson, Klara N. Kyrkog, 22, 2 tr., Stockholm.

FILMS.

Under den svenska sockerstriden i år
påpekades att nedläggandet av en del
sockerfabriker skulle medföra arbetslöshet för
arbetarna. Regeringen lovade att i så fall ta
sig an de arbetslösa och söka förmedla nytt
arbete åt dem, vilket också lär ha skett.
När för några år sedan lagen om förbud
för kvinnors nattarbete drevs igenom mot
de kvinnors önskan, som träffades av den,
sattes aldrig i fråga att lindra dessas
arbetslöshet. I förra fallet gällde det
medborgare i besittning av röstsedelns
maktmedel, i senare fallet rösträttslösa kvinnor.

1863 års norska studenter ha till
femtioårsdagens firande bildat en fond, vars
avkastning skall tillfalla kvinnliga
veten-skapsidkare. Fondens medel skola
handhavas av universitetets styrelse och, i
händelse det ieke sitter någon kvinna i denna,
skall regeringen utse två kvinnliga
rådgivare för medlens utdelande. Fonden har
tillkommit för att giva kvinnorna a fair
trial i tävlan med männen på vetenskapens
vädjobana.

Det är rusdrycksintresset, som står mellan
Wisconsins kvinnor och rösträtten, säger
Woman^s Journal. Det är
rusdrycksintresset, som dominerar Wisconsins politik och
få människor göra sig en föreställning om
hur mäktigt detta intresse är, som ensamt
i denna stat representerar ett kapital av
85,894,000 dollars. I egenskap av hemmets
försvarare uppträdde bryggarna mot
kvinnorösträtten. Woman’s Journal frågar, och
icke utan skäl, från vilken tid det är som
rusdrycksintressenternas omsorg om
hemmet daterar sig?

I den engelska tidningen Daily News har
en namngiven insändare, en läkare, uttalat
sig mot kvinnorösträtten av det skälet att
kvinnorna med all säkerhet skola komma
att arbeta för införande av allmän
värnplikt för män. Motståndarna till allmän
värnplikt böra vägra kvinnorösträtten sitt
stöd till dess att kvinnornas
rösträttsorgani-sationer såsom sådana uttalat sig mot
allmän värnplikt.

I Sverige tro kvinnorösträttens
motståndare att kvinnorna skola motarbeta
försvaret, om de få rösträtt.

Under de engelska rösträttskvinnornas
pilgrimsfärd insamlades 8,450 pund eller
omkring 152,000 kr.

Den internationella
kvinnorösträttsalliansens högkvarter i London har skaffat sig
telegramadress på esperanto. Ådressen är
”Vocorajto, London”.

In memoriam.

Just som tidningen går i press, når oss
underrättelsen över Finland att en i det
internationella kvinnorösträttsarbetet känd
personlighet, Zeneide Mirovitseh är icke
"mer. Madame Mirovitseh har
representerat Ryssland på alla de internationella
kongresserna utom den sista i Budapest, dit
hon av sjukdom var hindrad att resa,
samma sjukdom, som nu lagt henne i en alltför
tidig grav. Starkt litterärt intresserad
ägnade hon sina bästa krafter åt kvinnornas
frigörelsesträvanden och var en av dem,
som i sitt hemland ledde den kvinnliga
frihetsrörelsen. En utpräglad känsla för
frihet och rättvisa kom henne att omfatta
särskilt Finland med en vänskap, som vid
flera tillfällen tog sig ett vackert och
rörande uttryck. För henne var kvinnosaken
som enade starkare än politiken som
skilde, och det är detta, som åt henne skall
bevara en plats i vårt minne.

Östermalms Sjuk:-, Vilo- éto Förlossningshem

12 Floragatan STOCKHOLM9 2, 3 Om 4- trm (hiss). Telefoner; Riks 9012. Allm. 12 50.

Läget för sjuk-, vilo- och förlossningshemmet är tyst och ostört. Soliga rum. All nutida komfort. Operaticnsrum. Badrum, med fullst. elektr. ljusbad, med eller utan massage, även för andra än hemmets patienter.

De strängaste fordringar på hygien uppfyllda. Telefoner i varje våning. Gott dietiskt bord. Fritt val av läkare och ackuschörska.

Ref.: Dir E. O. HULTGREN, D:r ARTHUR F UR S TEN BER G, D.r ARNOLD JOSEFSON. Föreståndarinna HILMA FREDLUND, f. d. föreståndarinna vid Stockholms sjukhem, Skuru o, vid Drottninghuset.