Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. K.. P. R:s 14:de centralstyrelsemöte.
Första dagens förhandlingar,
L. K. P. R:s 14:de
centralstyrelsemöte hölls i Stockholm den 8 och 9
ja-’ nuari i Svenska Läkaresällskapets
lokaler, ocli de medlemmar som infunnit
si g uppgingo till ett nittiotal,
representerande föreningar från landets
alla delar.
Mötet öppnades av LandsfÖreningens
ordförande, fröken Signe Bergman,
som erinrade om att det nu var tredje
gången rösträttsk vinnorna samlades
till ett centralstyrelsemöte under
världskrigets tryck. Ännu stå molnen
svarta och hotande omkring oss, men
vid horisonten bådar en strimma
gryningen till en ny dag. Fred har på
allvar börjat diskuteras. Se vi vår
fråga mot krigets bakgrund, finna vi att
den vunnit terräng, en omständighet,
som borde vara ägnad att väcka våra
motståndare och övertyga dem om det
ofrånkomliga i kvinnornas
rÖsträtt^-krav. Sedan fröken Bergman
uppräknat de påtagliga segrar
kvinnorösträtten vunnit under det senaste året,
betonade hon den oinsvängning i den
allmänna opinion-en, som världskriget
framkallat, och som även börjat göra
sig förnimbar i vårt land. Den
omständigheten, att vi nu stå inför den
sista riksdagen i en treårsperiod, gör
att rösträttsfrågan måste komma upp
på dagordningen. Den 25 november
uppvaktade ordföranden och vice
ordföranden statsministern och
överlämnade en skrivelse med begäran att
regeringen till 1917 års riksdag ville
framlägga en kungl. proposition om
rösträtt och valbarhet för Sveriges
kvinnor. Deputationen blev mycket väl
mottagen, statsministern inlät sig i
ett ingående samtal om frågan och
hade med intresse följt dess utveckling
ute i världen. Han lovade även att
frågan skulle upptagas till allvarlig
prövning inom regeringen. I dag veta
vi emellertid att ingen kungl.
proposition är att vänta. Sedan ordföranden
erinrat om den ställning våra
-grannländers kvinnor nu inta, påpekade hon,
att om Sveriges kvinnor icke ha några
positiva segrar att visa tillbaka på, så
ha de dock fått bevittna en
pånyttfödelse inom rörelsen. Den stora
röst-rättsvågen bär även upp vår rörelse.
Vi måste sätta vårt mål högt och hålla
vår fana ren, även om det skall ske
med offer av egna böjelser och
personlig framgång. Under förhoppning om
att detta mål skulle stå tydligt för var
oeh en hälsade fröken Bergman de
närvarande välkomna och förklarade det
fjortonde centralstyrelsemötet öppnat.
Val
Efter’av L. K. P. R;s sekreterare
förrättat namnupprop valdes till
sekreterare for mötet fruarna Ester Brisman
och Ella B illin g samt fröknarna Karin
Blomdahl, E]sa Moberg och
HélénePhi-lipson samt till protokolljusterare
fruarna Karin Fjällbäck-Holmgren och
Alma Lénström. Till
presskoimnittera-de utsågos fruarna Frigga Carlberg, j
Ellen Hagen och Jenny Velander, med
fru llilda Sachs som referent.
Ordföranden uppläste därefter en
skrivelse från fru Ezaline Boheman, som
på grund av Ökat arbete inom
Turistföreningen avsade sig medlemskapet i
Verkställande Utskottet. Mötet beslöt
atr til 1 fru Boheman sända ett telegram
med tack för hennes nitiska och
duktiga arbete i rösträttens tjänst.
Till medlemmar av V. U. omvaldes
härefter fröken Signe Bergman, d:r
Karolina Widerström och friherrinnan
Ebba Pahnstiema och nyvaldes d:r
Gulli Petrini med fru Ester Brisman,
omvald, och fru Anna Wicksell,
nyvald, till suppleanter. Till
LandsfÖreningens ordförande omvaldes med
acklamation fröken Signe Bergman.
Vid senare inom V. U. förrättat val
utsågos till vice ordförande d:r Karolina
Widerström och till sekreterare fröken
Signe Jacobsson, båda omvalda. Till
kassaförvaltare omvaldes fröken
Thor-borg Widebeck. Till representanter i
C. S. A. återvaldes fröknarna Anna
Whitlock och Signe Bergman samt
fruarna Kristina Borg, Leonore
Oden-crants och Mary von Sydow.
Meddelanden från sekreteraren.
Sekreteraren redogjorde härefter för
arbetet under det gångna året, varav
framgick att föreningarna, som den 31
december 1916 utgjordes av 222 ökats
med 6 sedan föregående år. Under 1916
ha bildats 15 nya föreningar, vilket väl
delvis får tillskrivas de
agitationsre-sor, som företagits av fröken Emma
Aulin och fru Ella Billing. Föredrag
ha hållits i Jönköpings län på 7 olika
ställen av friherrinnan Ellen
Palm-stierna, och dessutom ha enstaka
föredrag anordnats på olika platser inom
landet. Förlagsverksamheten har att
uppvisa större siffror an föregående
år. 51,415 ex. tryckalster ha utgivits
varjämte ett flertal nya flygblad
utsänts. Enligt centralstyrelsens beslut
förra året utsändes frågeformulär till
landstingsmannakandidaterna. Av de
inkomna svaren framgår att nästan
alla de frisinnade och de flesta
socialdemokrater äro anhängare av
kvinnans politiska rösträtt. Av högern har
flertalet uttalat sig emot saken, men
många vänner aro att fm na även inom
detta parti.
Kvinnornas kalender.
För denna publikation, som i hög
grad tillvunnit sig allmänhetens
ynnest redogjorde fru Frigga Carlberg,
då Kalenderns redaktör, fröken
Hildur öijer, var förhindrad att närvara
vid mötet, och uppmanade fru
Carlberg de närvarande att kraftigt
bidraga till kalenderns spridning.
Centrat-styrelsemötet uttalade sig för att
kalendern även skulle utges till nästa år.
Tacksamhetstelegram avsändes till
fröken öijer för det synnerligen
förtjänstfulla sätt, på vilket hon skött
redigerandet av kalendern.
Åtgärder för 1917 års riksdag.
Ordföranden uppläste i sin helhet
den skrivelse, som deputationen i
november överlämnade till
statsministern, och på grund av regeringens svar
att den icke ämnar framlägga frågan
vid årets riksdag, beslöt mötet att
göra följande uttalande:
Det viktigaste principiella skäl som i
vårt land anförts mot politisk rösträtt för
kvinnor har varit att deras tjänster ej äro
för staten nödvändiga i samma grad som
fallet är med männens. Vi ha alltid
ansett detta argument ohållbart på den grund
att enligt vår mening kvinnornas
verksamhet i hus och hem, i jordbruk och
yrken, praktiska såväl som intellektuella, är
för staten lika omistlig som männens
arbete. Men nu ha erfarenheterna under det
ohyggliga krig, som alltjämt rasar, låtit
argumentets ohållbarhet framstå i skarp
belysning för var och en som vill —
kvinnornas tjänster ha visat sig vara för
staten oumbärliga, då staten är i nöd och
det gäller att spänna dess krafter till det
yttersta. Bet klaraste uttryck har denna
erfarenhet fått av den kvinnliga rösträttens
mångårige motståndare ,i England, förre
premiärminister Asquith, i hans
förklaring, att om politisk rösträtt skall grundas
på tjänster, visade staten, då äro
kvinnornas krav oavvisliga.
Jämvjil i vårt land har under denna
svåra tid kvinnornas hjälp visat sig behövlig
för stat och kommun vid organiserandet
av nödhjälp och reglerande av
livsmedels-fördelning m, m. Ur djupet av vårt hjärta
hoppas vi att Sverige måtte bli förskonat
från krigets olycka: men skulle denna olyc-
ka komma över oss, veta vi, att även på
oss kommer att ställas samma krav som på
kvinnorna i de nu krigförande länderna,
och vi äro också beredda att liksom de
göra vårt yttersta för vårt land. Därpå
tvivlar säkert ingen. *
Under dessa omständigheter är det med
djupt beklagande vi erfara, att vårt lands
regering vägrat göra vad på den
ankommer för att en lösning av vår
rösträttsfråga omsider måtte kunna vinnas. I
förlitande på att hos riksdagen vinna gehör
för vårt krav, uppdrager centralstyrelsen
i Landsföreningen för kvinnans politiska
rösträtt åt sitt verkställande utskott att
anhålla hos samtliga tre politiska partier inom
riksdagen, att de ville genom partimotioner
bringa frågan om politisk rösträtt och
valbarhet för svensk kvinna på samma
villkor som för svensk man under 1917 års
riksdags prövning.
Eftermiddagens förhandlingar
inleddes med att fru Anna Möller,
Sköldinge, yttrade några varma ord
om en nyligen avliden,
föreningsmedlem, fröken Hilda Andersson,
varefter hon meddelade att fröken
Andersson i sitt testamente donerat 5,000
kr. till L. K. P. R:s resetalarefond samt
500 kr. till Sköldinge F. K. P. R.
Ordföranden yttrade, rörd, några
tacksamhetens ord, och mötet beslöt att en
krans skulle nedläggas på fröken
Anderssons grav.
Åtgärder for F. K. P. R.
Härefter lämnades ordet till fröken
Gertrud av Klintberg, som på särskild
inbjudan infunnit sig och som
lämnade en redogörelse för det arbete, som
på hennes initiativ och under hennes
ledning utförts under hösten inom
Stockholms F. K. P. R. Hennes tanke
var att föreningarna skulle kunna bli
ett sammanhållande forum samt även
uppta praktiska uppgifter. I
Stockholm hade staden indelats i olika
distrikt, jordmånen bearbetats och för
rösträtten intresserade kvinnor
kommit tillsammans på möten och
sam-kväm.
Ett förslag med ungefär samma
syfte framlades av fru Malla Grönlund,
Söderköping, om inrättandet av filialer
till föreningarna i de större städerna.
Efter de båda med stort intresse
åhörda inledningsanförandena vidtog
en ytterst livlig diskussion.
Det halvenskilda mötet.
På aftonen samlades
centralstyrelsemedlemmarna samt andra medlemmar
av F. K. P. R. till ett halvenskilt möte
å Läkaresällskapets stora sal, där två,
för kvinnorna synnerligen viktiga
frågor, debatterades. ’ Mötet öppnades av
L. K. P. R:s v. ordförande, d:r Karolina
Widerström, som hälsade de
närvarande välkomna, och därefter
överlämnades ordet åt fröken Anna K leman, som
redogjorde för förslaget om en
internationell aktion för
Lika lön för lika arbete.
Talarinnan inledde sitt anförande
med att bevisa, att varje gång
kvinnor erövrat ett nytt arbetsområde
sän-kes lönenivån, men den enklaste
rättvisa fordrar att ett arbete betalas vad
det är värt, och inte efter kön. Från
Frankrike har utgått fen uppmaning att
i alla länder företaga en undersökning
rörande mäns och kvinnors arbete med
tanke på> att vid fredsuppgörelsen få
till stånd en internationell aktion om
lika lön för lika arbete. En av
init-ia-tivtagarinnorna är madame Gabrielle
Duchenes, som är en av de få
kvinnor i Frankrike, som mitt under
brinnande krig arbetat för fred. I
England har uppmaningen rönt mycken
anklang, och den engelska L. K. P. R.
jämte andra föreningar har uttalat sin
anslutning till dess principer. Kriget
har berövat oss den illusionen att
kvinnan intar en skyddad ställning i
samhället, gifta såväl som ogifta ha
dragits in i kampen för tillvaron, man
har fordrat deras arbete för statens
skull, men kvinnorna måste också se
till hur detta arbete betalas. I en
mängd yrken äro lönerna så usla, att
kvinnorna knappt kunna försörja sig
själva och ännu mindre andra. De
kvinnliga lönerna understiga de
manliga med 40 % och anledningen härtill
ansåg talarinnan ligga i såväl
personliga, som sociala och ekonomiska
orsaker. Kvinnorna äro mindre
motståndskraftiga än männen och alltför tåliga.
Den förnämsta orsaken är dock
bristen på politisk rösträtt. Genom bristen
på verklig yrkesutbildning sakna
kvinnorna också ofta verklig ryggrad i sitt
arbete, och arbetsgivarintressena
inriktas på det element, som har svårast
att försvara sig. Kvinnorna i
Frankrike- arbeta nu i männens yrkesgrenar
för halv avlöning, och man frågar sig
med bävan, hur det skall bli, när
männen återvända. Det måste sättas i
gång med en lönernas defensivallians.
Appellen har även kommit till Sverige
och på Nordiska kvinnomötet upptogs
frågan om undersökning rörande mäns
och kvinnors löner. Fröken Kleman
avslutade sin redogörelse med att
betona, att kvinnornas lönefråga inte
bara har en ekonomisk, utan även en
ideell sida. Den inverkar på deras
anseende, på deras sociala ställning och
på deras kamratskap med de arbetande
männen.
Ben nya barnavårdslagen under debatt.
Fröken Anna Lindhagen var första
talare i diskussionen om
lagberednin-gens förslag till lag om barn utom
äktenskap och uppehöll sig särskilt vid
förslaget om införsel samt
barnavårds-mansinstitutionen. Bristfälligheten i
vår nuvarande lagstiftning påvisades
genom en jämförelse med de norska
barnalagarna, vilka redan före
reformernas genomdrivande tedde sig mera
moderna än de lagar, man hos oss
väntar att få genomförda. Fröken
Lind-,hagen ville dock framhålla, att vi få
vara tacksamma för de förbättringar
det nya förslaget innebär, även om vi
inte kunna ha skäl att vara fullt
nöjda. De största fördelarna erbjudas
genom förslaget om införsel samt om
barnavårdsmannen, som tillsattes av
barnavårdsnämnden oeh vartill även
kvinnor kunna förordnas. Modern står
således inte längre ensam, nar hon
bevakar sin och barnets rätt, ehuru den
inte är tillräckligt betryggad. I
Danmark har införts det så kallade
förskottet, nämligen rättighet för
kommunen att utfå bidrag innan dom på
barnafadern har fallit. I Sverige borde
man kunna fordra att förskott av
kommunen erlades några veckor före och
några veckor efter barnets födelse.
Talarinnan ansåg även att moderns rätt
till barnet kunde varit bättre
tillvaratagen. Hon är dess naturliga
förmyndare, men det råder godtycklighet om
hon kan anses lämplig eller ej. Lagen
om rätt för moder att vara anonym
är enligt det nya förslaget upphävd,
vilket talarinnan endast fann riktigt,
men man kunde önska tillägg, vilka
förhindrade, att lagen tillämpas på ett
oriktigt sätt. Ävenledes bör faderns
namn, då. det är känt, stå vid sidan av
barnets i kyrkböckerna jämte moderns,
vilket skulle göra sitt till för att
minska faderns anonymitet.
Advokat Eva Andén uppehöll sig
först vid barnets rätt till släktnamn/
Hitintills har det varit gällande praxis,
att barnet, då fadern inför
kyrkobok-föraren erkänt sitt faderskap,
tillerkänts faderns släktnamn. Den nya
la-sren däremot stadgar att barnet, även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
