Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45 ’ " *’ A
/ •
y ’
y
ROSTRÄTT FOR
KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
VI. ÅRG.
STOCKHOLM, 15 SEPTEMBER 1917.
N:r 18.
Friska tag!
Sverige 1918 var vår lösen vid
Ron-nebymötet. Detta innebär, att vi med
gemensamma krafter måste försöka
förmå Första kammaren att redan vid
nästa riksdag: antaga som vilande en
lag, som ger kvinnorna rösträtt och
valbarhet.
Högern har i valrörelsen åtminstone
icke uttalat sig emot vår rösträtt, men
vad skall nu göras för att förmå den
att verkligen medverka till frågans
lösning?
Ja, naturligtvis måste vi låta höra av
oss, så att vi inte bli bortglömda^ fast
vi agiterat i så många år, att vi nästan
börjat tröttna på att lägga ut skälen för
vår rätt. Kriget har dock nu medfört
nya argument och nya segrar, viktiga
att omtala för att påvisa faran av att
Sverige blir bland de yttersta.
Men det finns också andra vägar än
den direkta agitationen, som äro
verksamma och dessutom i sig själva
synnerligen nyttiga för kvinnorna. Först
och främst gäller det att använda den
kommunalå rösträtten och se till att de
kvinnliga krafterna tillvaratagas i
kommunens tjänst Här ha vi två
svårigheter att övervinna, motståndet från
männen och från kvinnorna: från
männen, som ofta äro obenägna att tä
kvinnorna med, dels av fördom, och dels
därför, att de för egen del äro rätt
angelägna om äran att bekläda
förtroendeposter, och från kvinnorna, som äro
alltför blygsamma och rädda att åtaga
sig ansvar. Därför behövs nog ett
målmedvetet arbete för att få fram
lämpliga kvinnliga kandidater till de olika
kommunala uppdragen.
Rösträttsföreningarna böra tänka* på saken i tid,
så att de äro beredda till
deeemberva-len, och kvinnorna böra komma ihåg.
att med ökade rättigheter följer också
en viss moralisk skyldighet Man får
inte bara säga: ”Inte duger jag till det”,
eller ”det törs jag inte åtaga mig’\ Man
får bjuda till efter bästa förmåga* Alla
ha varit ovana och blyga i början, men
med god vilja och arbete kommer man
ganska långt. Upplysning om de lagar
och förordningar vi ha att rätta oss
efter är också mycket nödvändig, och
detta ha ju rösträttsföreningarna stän-
Det finnes alltså icl^e, min vän, bland denna stads
alla invånare något ämbete, som är särskilt avsett
för Qvinnan, betraktad som l<vinna, eller för man»
nen, betraktad som man; utan den naturliga begåv*
ningen gör sig lil<a gällande hos båda. Kvinnan är
av naturen danad för alla ämbeten, lil<aså mannen*
PLATO.
digt haft på sitt program, något som
allt fortfarande bör fullföljas.
Men skola vi riktigt kunna övertyga
männen om att det är allvar med vår
önskan att komma in i riksdagen, böra
vi också skaffa oss insikter i de
politiska frågorna, så att vi känna till vad
som försiggår i vår riksdag. Föredrag
i politiska frågor äro därför högeligen
att rekommendera, helst så att man får
dem belysta från olika håll. Men där
detta icke kan åstadkommas, kan man
gripa sig an med saken ändå.
Riksdagstrycket finns vanligen tillgängligt
någonstädes i ett samhälle, och även om så
inte är fallet, är det så billigt, att varje
förening kan ha råd att rekvirera
ut-skottsbetänkanden och kamrarnas
protokoll i en aktuell fråga, som man
särskilt vill sätta sig in i. Sedan läser man
protokollen på ett sammanträde — eller
om de äro för vidlyftiga, åtager någon
sig att referera de viktigaste
argumenten från olika partier. Då torde det
kunna hända, att församlingen inte är
idel beundran för männens politiska
visdom, utan att uppläsningen ger
anledning till livlig diskussion. I alla
händelser vinner man större insikt i de
politiska frågorna och intresset för
hela det politiska arbetet ökas.
Alltför ofta ha vi fått höra från våra
motståndare, att kvinnorna inte förstå
sig på politik och inte bry sig om
rösträtt. Nu gäller det att sätta alla
krafter till för att komma denna
beskyllning på skam oeh än mer att bereda
kvinnorna för kommande uppgifter.
<7/0/77 ej
kvartal sprenumerationen!
Maktfaktorn.
Det var professor Reuterskiöld, som
i sin berömda utredning av den
kvinnliga rösträttsfrågan först kom fram
med förklaringen att den tidpunkt då
en särskild, hittills utestängd grupp av
befolkningen borde släppas fram till
politisk medbestämmanderätt, vore då
vederbörande grupp lyckats göra sig
till en självständig maktfaktor i
samhället
Då vi i den första häpenheten över
detta hittills för oss nya begrepp
frågade, om meningen vore, att Sveriges
kvinnor för att erhålla politisk
rösträtt borde gå ut på gatan och göra
revolution, eller åtminstone ställa till
storstrejk, fingo vi till svar — i övrigt
fullt befogat: Det är en barnslig fråga;
att en samhällsgrupp blivit en
maktfaktor betyder icke, att den råkat i
desperation och hotar samhället med
våldsmedel; det betyder, att den
arbetsinsats den kan göra i samhället visat
sig för staten nödvändig.
När det gäller att bestämma de arter
av arbete, som anses för staten
nödvändiga, och vilkas innehavare alltså
bli att uppfatta såsom maktfaktorer,
förutsatt att deras antal icke är en ren
obetydlighet, har detta, karaktäristiskt
nog för ”this man-made world” (den av
mannen skapade världen), definierats
endast som ”social verksamhet utanför
hemmet och familjen”. Även här är
det dock icke arbetet självt, som
härvidlag är utslagsgivande, utan arbetets
karaktär av direkt betalt eller icke. En
tjänarinna anses vara yrkesutövande,
men en husmor, som med eller utan
hjälp gör alldeles samma arbete, faller
utanför, en sömmerska, som kommer
och rustar upp familjens linneförråd,
är en yrkesutövare, en mor, som gör
detta arbete själv, är det icke. Om icke
denna distinktion gjordes, skulle
procenten av yrkesutövande kvinnor bli
fullt lika stor som procenten av
yrkesutövande män.
Som det nu Täknas, ”arbeta”
emellertid praktiskt taget alla män, men en-
dast en bråkdel kvinnor. I loppet av de
senaste årtiondena har denna bråkdel
dock blivit oväntat stor; den torde nu
i de flesta länder och även här i
Sverige utgöra omkring en tredjedel av
det samlade antalet kvinnor. Det
tyckes som om även detta borde kunna
anses tillräckligt till att göra
kvinnorna, åtminstone dessa kvinnor, till
en självständig maktfaktor med ett
även ur högersynpunkt berättigat krav
på politisk medbestämmanderätt Hr
Tryggeys gamla förslag om rösträtt
åt kommunalt röstberättigade kvinnoT
gick ju i denna riktning, men med
det sätt på vilket det kvinnliga arbetet
betalas, skulle här en så stor del fullt
självförsörjande kvinnor kommit under
strecket, att resultatet skulle blivit en
tämligen utpräglad överklassrösträtt,
och därför kunde detta förslag icke
accepteras.
Nu under kriget ha emellertid
kvinnorna manifesterat sin nödvändighet
för staten på ett både kraftigare och
mera omfattande sätt Då staten är i
yttersta nöd och måste kämpa för
själva sin existens, då milliontals män
ligga i skyttegravarna eller på
kyrkogårdarna omkring dem, då ha
kvinnorna visat sig vara den statens stora
reserv, som den haft att tillgå för att
få det nödvändigaste av sitt arbete
utfört. I samtliga krigförande länder ha
kvinnorna i hundratusental ryckt in
på männens platser och utfört dera»
arbete, och i allmänhet måste man
säga, att de gjort det bättre än man haft
rätt att vänta av dem, så otränade för
detta arbete, som de voro.
Men kriget har icke endast bragt
arbetsbrist, och det är icke endast genom
att göra det arbete, som männen måst
lämna, som kvinnorna i denna tid
visat sig särskilt nödvändiga för staten.
Det har också varit brist på
nödvändighetsvaror för livets uppehälle, och
därvid har det gällt för hemmens
kvinnor, husmödrarna, de som icke ”arbeta”
i statlig bemärkelse, att reda sig med
jida mindre livsmedel, kläder, skodon
an förut och ändå söka få kropp och
själ att hänga ihop hos familjens
medlemmar. Och staten har plötsligt
upptäckt, att det icke bara är nödvändigt
att skapa dessa nödvändighetsvaror,
även den ekonomiska användningen av
desamma är en viktig faktor och i
nödens stund en utslagsgivande faktor
för statens existens.
I Tyskland, där detta problem
drivits till sin spets, förklarade i början
af 1916 — såvitt jag minnes — en tysk
statsman, att utan de tyska
husmödrarnas hjälp skulle Tyskland aldrig
kunna vinna kriget I England har
samma sak tagit en något annan form;
detta land har icke så mycket brist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
