- Project Runeberg -  Tolstoi /
80

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andliga revolution...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8o

ingen sympati för den moderna feminismen.* Men för henne,
som han kallar »kvinnan-modern», för henne, som känner
livets verkliga mening, har han ord av from tillbedjan; han
håller ett lovtal över hennes smärta och glädje, över
havandeskapet och moderskapet, över dessa svåra lidanden, dessa år utan
ro, detta osynliga, kraftrövande arbete, för vilket man icke
väntar belöning av någon, och denna sällhet, som helt fyller
själen, när smärtan är över, när lagen är uppfylld. Han
tecknar bilden av den uppoffrande makan, som för sin man är en
hjälp, icke ett hinder. Hon vet, att »endast den obemärkta
och obelönade uppoffringen för andras liv är människans kall».

En sådan kvinna skall icke uppmana sin man till ett falskt
och bedrägligt arbete, som blott har till mål att njuta av andras
arbete, utan med fasa och vämjelse skall hon se på denna
verksamhet såsom en farlig frestelse för hennes barn. Hon skall av
sin man begära det sanna arbetet, som kräver energi och icke
fruktar faran. Hon vet, att barnen, att de kommande släktena
äro det heligaste, som det givits oss människor att se, och att
hon lever för att med hela sin varelse tjäna detta heliga verk.
Hon skall i sina barn och i sin man utveckla offervillighetens
styrka. . . Det är sådana kvinnor, som höja sig över männen
och tjäna dem till ledstjärna ... O, kvinnor-mö dr ar! I edra
händer ligger världens räddning!"

Det är en vädjan av en röst, som bönfaller, som hoppas
ännu . . . Skall den förklinga ohörd?

Några år senare hade hoppets sista strimma slocknat:

Du skall kanske icke tro det, men du kan föreställa dig,
hur isolerad jag är, i vilken grad mitt verkliga jag föraktas av
alla, som omgiva mig.3

1 »Kvinnornas förmenta rätt har uppkommit och kunde endast
uppkomma i ett samhälle av män, som hava fallit av från det sanna
arbetets lag. Ingen allvarlig arbetares hustru begär rätt att få taga
del i mannens arbete i gruvorna eller på åkerfälten. Hon begär blott
rätt att få taga del i de förmögnare klassernas inbillade arbete.»

2 Det är de sista raderna av Vad böra vi göra? De äro daterade
den 14 januari 1886.

3 Brev till en vän, utgivet under titeln Trosbekännelse i samma
volym, som har till titel Grymma nöjen (Platsirs cruels), 1895, fransk
översättning av Halpérine-Kaminsky.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free