Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom dessa nu upräknade antique marmorarter finnas ock uti
Italien, i synnerhet emot Genuesiske gränsen, uti de emot hafssidan
belägne stora kalkbergen, åtskillige sorter af marmor, hvaribland
förtjena nämnas:
a) Carrara Marmorn, som brytes uti Hertigdömet Massa vid
Staden Carrara och finnes dels mjölkhvit, i brottet crystallinisk,
fjällig, liknande fint raffinerade socker, halfgenomskinlig uti tunna
kanter; dels ock af grå färg, då den får namn af Bardiglio, eller
Bigio di Carrara. Då åtskillige ådror och strimlor af skimmer
stryka därigenom, likasom uti den Grækiske M. Cipolino, kallas
den Cipolinaccio di Carrara. Den helt hvita brukas förnemligast
il buster, både uti Italien och andra Riken. Den får i Tyskland
namn af Lurefischer Marmor.
b) Marmo di Seravezza brytes äfven i detta granskap. Den
är mera finkornig, hvit, med purpurfärg inblandad, ganska vacker,
och får, efter dess likhet med de antique rödsprutige arter,
åtskillige namn, såsom Fior di Persico, Pavonazzo, Africano, Mischio
&c. di Seravezza. Då de röde och hvita fläckarne äro tydeligen
skilde ifrån hvarannan, kommer den under namn af Breccia di
Seravezza, eller rättare Brocatello, ehuru detta senare namn är uti
Italien mindre brukeligt. – Breccia rossa di Verona kallas den
röda marmor, som brytes nära til Verona och har mörkröda
fläckar på tegelfärgad grund. Men med Breccia rosata förstås en
verkelig kalkartad breccia, som har askgrå grund med runda
rosenfärgade fläckar, eller inneslutne stenar, och kommer ifrån Monte
Alcamo på Sicilien. Se Ferbers Briefe aus Welschland s. 377, 397.
c) Hvit med någorlunda jämnsidige ådror kallas hos oss
Bandmarmor; eljest Serpentelo &c., eller ock uti Italien Fioriti, om
ådrorne äro ormslingrige. De Romares Marmor Tiberinum är den,
hvars ådror likna flätade och krusade hår.
Den marmor, som fås vid Carrara och Seravezza, skall vara et
tidens foster, tilkommen af det öfver kalkbergen nedrinnande
vatten, som vid foten af dessa berg afsätter sin medförde kalk uti vissa
tjocka lager, eller på lika sätt som Travertino. Se detta namn.
Uti Buster och Statüer poleras ej den hvita Carrara marmorn, utan
arbetas med en matt yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
