Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Torsten Rudeen såsom erotisk-lyrisk skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
T&i-sten Rudeen.
slutande ägna sig åt kärlekens tjänst. Men han ville, att
denna förmån äfven skulle få åtnjutas af den vanliga
ungersvennen och jungfrun i vårens dagar. De skulle mötas
i skog och på äng och få fägna sig åt »samma ro":
En Jungfru sitter här, ett band åt svännen väfver,
Där står en dräng och skiär sin vackras namn i näfver,
Nu ritas det i lind, nu skrifves det i vall,
Nu manas echo med en sång till återskall.
„Våhr- och Sommar-ro" är en rätt vacker våridyll,
som väl hade kunnat tjäna såsom bröllopsvisa. Detsamma
kan äfven sägas om dikten En Dröm, hvilken har mytologisk
bakgrund liksom en och annan af Rudeens
bröllopskvä-den. Skalden erinrar sig Ovidii kärlekshistorier, bl. a.
om upptäckten af Mars’ och Venus’ kärleksäfventyr, „tà
halta gudasmed’n sparlaka’t undandrog", och ler ett bredt
löje däröfver, men blir åter misslynt, när han tänker pa
huru Frigga bestraffade Phoebus, hvars lärda trupp allt
sedan cless för det mesta hade ingen lycka med sig, när
de upptändes af älskog. Slutligen ser skalden i en dröm
att Frigga, som i en lustgård sysslar med att para olika
slags träd, äfven gifver lagern en make och på detta sätt
dödar sitt hat till Phoebus. Man kan väl ej tänka sig
ett lämpligare ämne för en bröllopssång vid någon af
skaldens lärda vänners giftermål*).
De nu anförda dikterna beteckna sålunda
öfvergången från Rudeens bröllopskväden till hans erotisk-lyriska
diktning. I de förstnämnda finner man redan en och
annan bekännelse, som visar att skalden själf snart
upptändes af samma kärleks eld, hvars natur och verkan han
redan så många gånger hade skildrat. I en af sina
bröllopssånger utropar han till brudparet:
Mon I som ären säll, så glömmen eij vårt Lopp
Som ännu sväfva måst i Fruktan ok i Hopp.
!) De båda ofvannämnda dikterna äro äfven först publicerade
af Sahlstedt, anf. arb. Is. 14; II s. 53. Hammarsköld, som så strängt
nagelfor med Rudeens diktning, anser dock att dikten „En drömu
förtjenar någon uppmärksamhet „för inventioner skull". Jfr anf.
arb. s. 190.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
