På silvermolnets kant satt aftonstjärnan,
från lundens skymning frågte henne tärnan:
»Säg, aftonstjärna, vad i himlen tänkes,
när första kyssen åt en älskling skänkes?»
Och himlens blyga dotter hördes svara:
»På jorden blickar ljusets änglaskara
och ser sin egen sällhet speglad åter;
blott döden vänder ögat bort -- och gråter.»