| 3 |
Hvad säger nu vår Herre Gud,
Hvad har han lärt och skrifvit
Om dessa helga tio bud,
Dem han oss hafver gifvit?
Det må en hvar begrunda väl
Och akta så sin dyra själ,
Att han från dem ej viker.
Det säger Gud: Jag Herren är
En hämnare för alla.
Betänkom, hvad det innebär:
Till doms skall han oss kalla.
En faders är hans hjertelag,
Dock har till synd han ej behag,
Han låter sig ej gäckas.
Förskräckelig är Herrans harm,
Ho kan dess botten mäta?
Han säger: mäktig är min arm
Att nå dem mig förgäta,
| 4 |
Hvem vågar trotsa honom mot,
Hvem är så stark som Herran?
All verlden mörknar för hans hot
Och skälfver när och fjerran;
Och slår han med sin vredes hand,
Då lossna jordens fasta band,
Och himlars fästen ramla.
Men nåd och frid han lofvar dem,
Som dessa buden hålla;
Dem vill han taga till sig hem
Och idel godt förvålla,
Dem vill han ock på jorden ge
Tröst, hugnad och välsignelse,
Så länge lifvet varar.
Så må vi akta grant uppå,
När Herrans bud vi höra,
Och gerna på hans vägar gå
Och gladt hans vilja göra.
Förläna oss der nåder till,
O Gud, som ingens ofärd vill;
På dig vi oss förtröste.
