Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först må du gömma, Mathias, de ord, jag dig lägger på hjertat,
Trettio-årig sjelf den sextio-årige gubbens:
Låt din förtröstan ej gro på ditt hemmans tegar allenast,
Sörj ej mer, då du mister en sak, än du gladdes att få den,
Sist gå så med din hustru till doms, som du går med ditt öga!
Enkla synas de väl, de herrliga språken, af fädren
Ärfda från barn och till barn, men huslig lycka och välgång
Växa ur dem som blommor ur ängens bördiga sköte.
Se, hvad du äger, och allt, hvad af menniskohänder ihopbragts,
Har sin fiende ock, olyckan: din lefvande åker
Härjas af hagel och frost, och din hjord förstöres af vilddjur.
Så omskiftar din lycka, som snö försvinner om våren,
Är den ej tryggad på fastare grund än på jordiska håfvor.
Men då du lider en skada, betänk, hvad glädje dig skänktes
Af det förlorade först, och väg derefter din saknad,
Och jag tror, du ej då skall sörja din hjessa till grå hår;
Ty, som sparfven år från år förstorar sitt näste,
Öker ock menniskan gerna sitt bo och värderar ej mycket,
Hvad hon förvärfvat re’n, ty det icke förvärfda är mera.
Men mot din hustru vare du mild, som det egnar den starke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
