- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
198

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lurendrejaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uddarne; och han valde Rönskärs udde, såsom den närmaste,
oaktadt han med full säkerhet kunde förmoda, att hans
hätskaste förföljare åt detta håll gått i land.

Som han med all visshet väntade frisk vind i
gryningen, så trodde han sig kunna lemna det farliga
stället akter ut, innan tullslupen hunnit ut ur sitt
nattqvarter, eller, om den nu vore tidigare till vägs
än vanligt, innan det förskingrade mörkret gjorde
hans upptäckande af den samma lätt och möjligt. Å
andra sidan och i fall han valt vägen kring Långö
udde, hade han äfventyrat en vidsträcktare och ända
in på dagen förlängd segling i öppna hafvet, och
vid allt detta ett icke alldeles osannolikt möte
med den andra tullbåten, som hade sin kryssning åt
detta håll. Men vid alla de ovilkorligt fördelar,
som gubbens tagna kosa hade framför hvilken annan som
helst, var den dock äfventyrlig nog, för att fylla
hans hufvud med bekymmer, och han lyssnade, som en
fogelfängare lyssnar efter svar på lockfogelns ljud,
mot den första fläkt, som skulle bebåda den väntade
räddaren, stormen.

Emellertid fortfor oafbrutet lugnet, och ännu då den
svaga skymten af dager redan börjat afslöja en större
och större synvidd, visade sig den långa, men låga
dyningen nästan spegelblank på alla punkter. Den gamle
började tveka, om han skulle fortsätta seglingen inåt
kusten, eller begagna den morgonvind, han med visshet
väntade, för att gå till hafs och afbida med nästa
natt en bättre lycka. Detta senare fall var för honom
dock länge det värre fallet, och då med den ljusnade
dagen dyningen började krusas af lifliga fläktar och
ett gladt sorl af böljan vid fartygets bog vittnade
om dess förökade fart, försvunno den gamles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/4/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free