- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
228

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men herr Gyllendeg hade i sin ifver tagit för sträng
fart och hade kunnat bryta armar och ben af sig,
ty det lyckades honom ej bättre, än att han snafvade
öfver trumslagare och gumse på en gång, och föll som
en gran i skogen med dån till marken. Fruktlöst var
den lilla trumslagarens försök att hinna reda sig ut
undan massorna af den fallnes ben, under hvilka han
olyckligtvis blef liggande. Herr Gyllendeg kände icke
förr förmåga att röra sina lemmar, än han brukade dem
med en drunknandes ifver att gripa alla de föremål,
han kunde nå. Sålunda blefvo vår lilla kund och hans
olyckliga motståndare nästan på en gång fattade af
hans jernhänder, och i det samma jemkade sig herr
Gyllendeg upp för att börja sin dom. Med fåret i
hans högra hand var ingen fara; så mycket värre till
var den arma gossen i hans venstra. Och, uppriktigt
sagdt, herr Gyllendeg såg förfärlig ut, medtagen af
sitt fall, skakad af det oväntade skådespel, som nu
stod för hans öga, och brinnande af begär att straffa
den våldsverkare, han höll gripen, och hvilken han
föreställde sig varit skamlös nog, så liten han var,
att nästan under hans ögon ligga och slagta hans
bästa gumse.

Vår lilla trumslagare syntes ohjelpligt förlorad,
utan utväg att fly och föga mer än hälften så lång som
det spanska rör, hvarmed han hotades. En allmän och
innerlig oro rådde på hela ängen. Skulle den lilla
kamraten lemnas åt sitt öde och öfverges i nödens
stund? Eller i annat fall, huru ge honom bistånd? –
Handkraft förmådde intet, list, hvar skulle den
hittas, så hastigt? – – Det första slaget föll redan.

Bland gossarne fanns en yngling af det slags
menniskor, naturen stundom framkallar för att liksom
i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free