Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ömka honom icke, herr Gyllendeg," fortfor den andre
och försökte att genom choque på choque förvirra sin
fiende, "ömka honom icke, det är den största röfvare
och tjuf, som funnits på hela orten."
"Förtviflade skälm! När har han stulit, och när har
han röfvat?" skrek herr Gyllendeg och höjde redan
sin käpp mot generalen, nära att glömma trumslagaren.
Det var detta, som väntats. "Kom, herr Gyllendeg,"
ropade nu befriaren och trädde så nära, att han
nästan rörde vid sin farliga motståndares käpp, "kom,
vi ha hela hans tjufband i ladan. Tviskinn och brända
bullar! Det är bättre, att ni hjelper oss fängsla dem,
än att ni står här och gör ingenting."
Längre bibehöll herr Gyllendeg icke sin besinning. I
fullt raseri måttande ett förfeladt hugg mot den
fria och lediga fienden, släppte han den, som han
redan hade fast; och vår lille trumslagare, som
i ögonblicket visste begagna sig af denna frihet,
rände af åt sidan som en raket och hann till och med
taga upp sin trumma i loppet.
Inom några minuter stod herr Gyllendeg ensam,
andtruten och öfverfull af förargelse på sin äng.
II.
I förra delen af denna berättelse hafva vi försökt
måla den olyckliga tilldragelsen på herr Gyllendegs
äng, som satte honom i split med skolgossarne, och
äfven försökt visa, huru dessa förstodo att för
tillfället rädda sig undan de faror, hvarmed den
vördige borgarens spanska rör hotade dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
