Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsvådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupare än hela eldsvådan, åtminstone klarnade hos
honom nu den föreställning tydligare än någon förut,
att en högre makt i vrede beslutit straffa staden
och derför betagit äfven trumman styrkan att kalla
folket till hjelp. "Ingen klämtning," sade han derför
med sorgligt saktmod, "ingen skrämma; folket sofver,
och vår arma stad brinner upp. Vi hafva vreden öfver
oss, säger jag. Hör, hur det är med trumman? Förr
darrade fönster och väggar då hon rördes; nu låter
hon, såsom om man skulle strö ärter på henne."
"Kom, herr Gyllendeg," sade generalen, som nästan
kände medlidande med den gamle mannen, men dock icke
ville lemna sitt skälmstycke halffärdigt, "kom, jag
vill föra er till er granne, rektorn, han kan väl ej
neka er värme och tak."
Men herr Gyllendegs olycka spelade nu på trumman ett
slags solo i hans öra och bestormade honom icke mer
med de förvirrande ljuden af alla instrumenter på en
gång. Hans känsla hade derför fattat flere och flere
passager, blifvit stämd till sorg och utbrustit i en
ström af tårar. "Tak," svarade han generalen, "tak,
min gode vän, skall min granne gifva mig; men huru
länge är det, innan äfven han är taklös? Och nu, mina
räddare, farväl! Hafven pris och ära för den hjelp,
I gifvit mig. Jag behöfver den icke mer, jag går
nu till rektorn, ty jag börjar känna kyla. Viljen I
söka mig i morgon i min bod, så skall jag gifva eder
färskt bröd för mödan,
om Sanna blott kunnat få undan den der gäst – – –
Åh! Hvad talar jag nu, fattige man! Farväl!" Med
dessa ord löste han sin högra arm ur täcket, omslöt
generalen, tryckte honom till sig, kysste honom högt
gråtande och gick sakta in på rektorns gård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
