- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
273

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den väntande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lade den till ögat och började med rynkad panna och
framskjutna läppar öfverfara synkretsen.

Hans följeslagare blef något senare synlig. Denne
var ingen annan än den unga fruns förre fosterfader,
och den helsning, hvarmed han mötte hennes, röjde en
viss portion af den köld och det missnöje, hon var van
att se hos honom ända från den stund, då hon emot hans
vilja bortbytte omsorgen om hans gamla kattunsdukar,
röda filtmössor och lerpipor, mot den om en ung och
blomstrande man.

För öfrigt var han en kort och rund gubbe af buttert
och allvarsamt utseende, till någon grad likväl
mildradt nu af det nöje, hvarmed han fann sig på
en plats, som näst kyrkan skänkt honom den största
tillfredsställelse i lifvet. Med en skälig lott af
naturlig stolthet förenade han nemligen en jernfast
likgiltighet för allt hvad storhet fanns i staden,
från borgmästarens till skoflickarens; den enda
undantagen, att med hastig blick och osviklig visshet
upptäcka och igenkänna ankommande fartyg. Han dref
handel, men i kramboden stod han och slumrade; han
var rådman, men på rådhuset teg han; i klockstapeln
var han och ville han vara ett orakel.

Lik den bedagade stöfvaren, som låter valpen vädra
i buskarne och i lugn väntar, tills han ger skall,
stod äfven den gamle nu helt trygg och afvaktade
resultaterna af herr Flygermans hetsiga forskningar,
hvilken äfven, att fortsätta den oartiga liknelsen,
i sin ifver allt för hastigt gaf ljud.

"Jag har mina egna tankar om fartyget der?" sade han
och teg åter med den mystiska min, hvarmed han alltid
älskade att ge sina små hemligheter vigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free