- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
314

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag hade agat några ympar och kom till alhäcken vid
stranden, då satt Rosa der.

"Rosa, se Rosa!" sade jag. Hon steg upp och
helsade god morgon. Jag ville fägna henne med en
sysselsättning. "Kom, Rosa," sade jag, "vi skola
vattna blomsterparterren; det ser ut att bli en
varm dag." Jag ville gå i det samma, men jag märkte,
att Rosa dröjde. Då jag vände mig om, mötte mitt öga
hennes. En outsäglig ömhet låg i hennes blick, mulen,
skrämmande, plågsam, ty den mildras ej af glädje
nu. Men våra ögon dröjde länge i hvarandra, och jag
såg, ryste och teg. Då började hennes kämpa mot gråt,
och tårarne segrade och bröto sina dammar, och hon
föll mig om halsen, och jag hörde henne sucka: "o, min
far, min far, att ni ändå skall vara så förlorad!"

En ljungeld af aning genomfor mig, men jag kufvade
mig sjelf och försökte att vara lugn. "Du är sjuk,
mitt goda barn," sade jag, "kom, jag vill ledsaga
dig in att hvila!"

Men Rosa tog ett steg tillbaka. "Sjuk?" sade hon,
med en ton emellan stolthet och sorg, "jag har
varit sjuk, men blifvit frisk åter. Jag har som ni
begrafvit mitt bättre lif i ett stoft, som skimrar
i dag och försvinner i morgon; nu har jag lärt att
lefva ett lif, som inga skiften känner. Min far,
har ni någonsin tänkt på Gud?"

Jag såg, hvad jag förlorat, min själ förmörkades,
och jag blef vred. "Göm dig för dagen, maskstungna
blomma," sade jag, "du andas smitta öfver mina
oskyldiga barn och skrämmer morgonens englar från
parken." Jag hann ej bli mild, innan Rosa lydde och
gick. Men då hon skred förbi, såg jag henne gripa
mig med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free