- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjerde bandet. Fänrik Ståls sägner och prosa-dikter /
323

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjön. De hafva redan lyftat sina vingar och
flyttat. Det skönaste blir icke vår hvardagsgäst,
det skönaste är en resande, som blott besöker.

Den 1 Maj ... Hon vill hän, hon vill skiljas. Hvad
söker hon? Hvart skall hon fly? Under jorden, bortom
skyn, öfver verldars verldar, hvad skall hon finna
annat, än hvad hon förskjutit här: en skapelse och en
Gud? Ägde jag konstens gåfva, skulle jag sitta vid en
sjukbädd och måla för den döende ljufva minnen. Jag
skulle visa honom jorden i sitt helgonskimmer, jag
skulle låta årets vexlande tider kretsa i skönhet
förbi hans öga, jag skulle återkalla i hans inbillning
hans barndoms, hans ungdoms, hans mannaålders fröjder,
alla de blickar af kärlek, han mött, alla de segrar,
han sett det goda vinna, och så skapa kring honom en
sommarverld af ord. I den skulle han slumra in, såsom
man somnar en molnfri sommarqväll, glad af den dag,
som varit, och väntande en morgon med sol och glädje.

Den 28 Maj. Att komma hit, att tränga sig till hennes
bädd, för att trösta! Bort, bort, mörka spöken, jag
känner er tröst! – Det ädlaste, sannaste, heligaste
är i förledarens hand medlet. Icke genom det onda,
genom det bästa snärjes hjertat. Jag vill teckna en
af vägarne; de äro tusende: I hyddan rör sig bland
föräldrar och syskon den oskyldiga flickan och minnes
under glada mödor endast dem. Så försvinner dagen,
och qvällen kommer, och öfver den stilla nejden
uppgå stjernor i glans. En ny verld, full af andakt
och frid, mognar der ute. Då nalkas förledaren. Kom,
oskyldiga, säger han, att du icke må begrafvas i dina
små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:02:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/runeberg/4/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free