Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om kyrka och prästerskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är skyldig den lydnad» (1523) betecknar han det som en
förmätenhet, om statsmakten fördristar sig »att sätta sig
äfven på Guds stol, befalla samvete och tro samt efter sin
galna hjärnas infall skolmästra den helige Ande.»
Luthers grundsats, som han den tiden ofta uttalade, var,
att statens och kyrkans områden skola strängt skiljas från
hvarandra. De bägge »regimenterna» böra till intet pris få
sina angelägenheter hopblandade. Deras ömsesidiga förhållande
bestämmer han sålunda, att kyrkans ändamål är fromhet,
statens är yttre frid och ordning; kyrkan omfattar icke alla
människor, utan blott de kristna, som äro ett litet antal,
blandadt med den stora hopen okristna; staten däremot omfattar
alla inom ett visst område, och honom skola alla sig underkasta;
kyrkan förer intet svärd, ty hon regerar utan lag, allena genom
den helige ande; staten däremot har yttre tvångsrätt och nödgar
människorna genom yttre lagar att lefva fred med hvarandra och
göra hvarandra rätt.
I det Luther sålunda skarpt åtskilde kyrkans och statens områden,
fordrade han på samma gång, att de skola vara själfständiga å
ömse sidor och den ena ingalunda förpliktad att löpa den andras
ärenden. Framför allt får kyrkan icke söka stöd hos världslig
öfverhet. »De kristne», yttrar Luther, »gifver det andliga svärdet,
Guds ord, så mycket att skaffa, att de väl må lämna det världsliga
svärdet i ro och öfverlåta det åt andra, som ej hafva att predika.»
Likasom Luther fordrade af kyrkan, att hon icke skulle stöda sig på statens
myndighet, så fordrade han äfven af staten, att den ej skall blanda sig i
trosangelägenheter eller utöfva samvetstvång. Med beundransvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
