Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börligt äga rum i pseudopodierna. På samma sätt verkande i form af
sugknappar utvidgade utskotten hos Sug-infusorierna. — Hos
Infusionsdjuren ligger under huden ett lager af homogent parenchym, som
innehåller de kontraktila blåsorna oeh en kärna (till hvilka delar vi
straxt skola återkomma). Detta lager omgifver en mjukare massa,
i hvilken födan smältes, och som ofta visar en roterande rörelse,
jemte de deri införda födoämnena. Infusionsdjuren hafva i allmänhet
en mun, som omgifves af vibrerande cilier, ordnade på ett särskildt
sätt, genom hvilkas rörelser en ström underhålles, som för
näringsämnena in i munöppningen. Dessa cilier äro isynnerhet kraftigt
utvecklade hos de fastsittande formerna; hos Vorticelliderna (fig.
487, A) bilda de en på främre delen af kroppen anbragt enkel
eller dubbel spiralkrans, som fortsätter sig in i en rörformig
fördjupning (vestibuluni), i hvars botten munöppningen befinner sig.
Denna fortsätter sig med en kort matstrupe eller svalg till det inre
matsmältande parenchymet (fig. 488), i hvilken födan, vanligtvis i
förening med något vatten, intränger i form af små bollar, som
upptagas i håligheter, hvilka i allmänhet synas bilda sig för
tillfället, men fordom ansågos såsom särskilda, i förbindelse med
hvarandra stående matsmältningskaviteter, hvarföre infusorierna också blifvit
kallade Polygastrica eller Mdngmagar. En särskild anus torde de
med få undantag äga. — Infusorierna hafva också en inrättning, som
synes böra tydas såsom början till ett kärlsystem, nämligen de s. k.
kontraktila blåsorna (fig. 488, d). Dessa utgöras af 1—2 (stundom
flera) i parenchymets corticallager liggande blåsor, som sannolikt
omgifvas af en ytterst fin membran, och omvexlande sammandraga
och åter utvidga sig. Då de sammandraga sig, utpressa de den
vätskedroppa, som de innehålla, så fullständigt, att de försvinna för
ögat. Stundom iakttager man fina, kärl-lika utskott, som utskjuta
från dessa blåsor, och som äfven uppgifvas kommunicera utåt, i
hvilket fall denna apparat snarare torde böra anses såsom antydan
till ett vattenkärl, än ett cirkulationssystem.
§ 446. Man antog länge, att protozoernas fortplantning endast
försiggick på könlös väg, men genom de sednaste årens forskningar
har man äfven funnit verklig könsfortplantning hos ett stort antal
hithörande djur. Den könlösa fortplantningen, söm synes vara den
allmännaste och tillkomma alla Urdjur, uppträder dels under
formen af delning, hvilken man isynnerhet iakttagit hos infusorierna,
och som än är en längd-, än en tvär-delning, dels såsom
knoppbildning, hvarvid knopparne än lösgöra sig, än förblifva i förbindelse
med moderdjuret och bilda kolonier (fig. 487). Könsfortplantningen
förmedlas äfven här genom bildningen af ägg och sädeskorpuskler.
Såsom det egentliga fortplantningsorganet hos Infusorierna har man
att betrakta den s. k. kärnan eller nucleus (fig. 487, n, p), ett or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
