- Project Runeberg -  Zoologins grunder. Sednare afdelningen, Djurrikets system, II, Ryggradslösa djur /
475

(1865) [MARC] Author: Tamerlan Thorell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gan af mvcket omvexlande form, merendels rundadt eller
bandformigt, hvilket ligger i kroppens centrum eller i det yttre
parenchymlagret, och utgör ägg- (eller grodd-)slocken. En tätt inpå eller
bredvid kärnan liggande liten kropp, den s. k. småkäman eller
nucleolus är det hanliga organet, ty i dess inre uppstå staf-eller trådformiga
kroppar (sädeskorpuskler), som intränga i kärnan, hvarefter i denna
utveckla sig ett antal ciiiebeklädda embryoner ("svärmsporer"), hvilka
sedan lemna moderdjuret och simma fritt omkring. Ofta omgifver sig
moderdiuret före bildningen af dessa svärmsporer med en kapsel eller
cysta, likasom infusorierna äfven ofta encystera sig, innan
delningsprocessen företages. Hos Volvociderna sönderfalla vissa individer
genom upprepad delning i små stycken, i hvilkas inre
sädeskorpuskler uppstå, under det de större individerna förhålla sig såsom
honor. — Äfven Spongierna äga könsfortplantning, i det att hos
dem vid vissa tider två slags blås- eller cyst-lika bildningar
uppträda; det ena slaget innehåller embryonerna, hvilka erhålla en
ciliebeklädnad, hvarmed de simma fritt omkring: i det andra slaget
utveckla sig knappnålformiga sädeskorpuskler. — Rhizopoderna
fortplanta sig, så vidt bekant är, genom delning; dock uppträda äfven
hos dem blåsor, som innehålla kärnartade bildningar och synas stå
i sammanhang med fortplantningsföreteelserna. — Hos Gregarinerna
sker förökningen merendels genom conjugation, d. v. s.
derigenom, att två individer lägga sig intill hvarandra, smälta samman
och encystera sig, hvarpå de upplösa sig till en formlös, kornig
massa, i hvilken talrika blåsor uppstå. I hvar och en af dessa blåsor
bilda sig ett antal spolformiga groddkorn (s. k. pseudonaviceller),
som slutligen fylla hela cystan och hvar för sig utveckla sig till
en Gregarina. Äfven hos andra protozoer har man iakttagit en
dylik conjugation af två eller (hos Actinophrys) till och med 3—4
individer.

Vi indela dessa ännu mycket ofullständigt kända djur, som
oaktadt sin ringa storlek lemnat efter sig oerhörda massor fasta
beståndsdelar i de särskilda jordlagren, i fyra klasser, Infusorier,
Rhizopuder, Gregariner *) och Spongier.

*) Polycystinerna, hvilka vi i det föregående (p. 43) upptagit såsom en
särskild klass, höra, enligt nyaste undersökningar, till
Radiolarierna bland Rhizopoderna, hvaremot de förut till Infusorierna förda
Gregarinerna numera vanligtvis betraktas såsom en från dessa
sednare skild klass.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:47:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryggrad/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free