Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Letterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Letterna
103
livernas sjörövarstam letterna allt djupare in i det inre av
landet. I öster gjorde ryska småfurstar strövtåg in på
letternas område och ålade dem tribut. Någon högre
kultur varken kunde eller ville ryssarna bibringa dem.
Som kulturbärare kommo till Livland först de tyska
riddarna och prelaterna, köpmännen och hantverkarna,
fyllda av medeltidens ideal att till okultiverade folk medföra
kristendomens och den västerländska kulturens välsignelser.
Då inga tyska bönder följde med, var
upprätthållandet av en inhemsk bofast bondeklass ett ekonomiskt
intresse för invandrarna. Det är särskilt denna
omständighet, som den lettiska folkstammen har att tacka för sitt
fortbestånd, som var allvarligt hotat i den hopplösa kampen
mot de starkare esterna och liverna.
Mot måttliga avgifter och tjänster fingo bönderna
skydd mot yttre fiender, ordnad förvaltning och ostörd
besittning av sin egendom. Sedan dess höra de i alla
avseenden till den västerländska kulturkretsen. Uttrycket
»ryss» använder letten ännu i dag som är endast som
en föraktlig benämning på en lågt kultiverad främling.
Först under århundradenas lopp utvecklade sig
livegenskapen under de tyska herrarna, dock på intet sätt hårdare
än i det tyska moderlandet, där dock ingen rasmotsättning
härskade. Krönikeskrivaren Russov, hos vilken böndernas
ofrihet, sedd ur kristligt-moralisk synpunkt, väckte avsky,
ger det bästa bevis för det välstånd, som även
bondebefolkningen uppnått, när han förehåller bönderna de
»goda och bekväma tiderna i Livland», klandrar deras
»ohyggligt epikureiska liv», och skildrar, huru de vid
kyrkliga högtider i dagar, ja, veckor druckit och festat
om vid ölkrus och säckpipor. Trots den hårda orättvisa,
som det sextonde århundradets livegenskap innebar i
juridiskt och moraliskt avseende, hade denna dock en
patriarkalisk karaktär, och bondeståndet levde i drägliga
materiella förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
