Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Georgierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Ryssland, sådant det är
Katarina II av Ryssland. Enligt detta fördrag skulle
Bagratidernas dynasti, landets inre autonomi och kyrkans
oavhängighet förbliva fullständigt oantastade. Ryssland
skulle endast äga rätt till investitur och till kontroll över
Georgiens internationella förbindelser med andra länder.
Däremot förband sig Ryssland att skydda landet mot de
muhammedanska grannarnas infall.
Ryssland tänkte emellertid inte på att hålla sina
förpliktelser. Redan under det första krig, som fördes av de
förbundna efter fördragets avslutande, övergav den ryska
hären kung Heraklius på slagfältet, drog sig tillbaka till
Ryssland och prisgav Georgien åt turkarnas raseri. Väl
lyckades den kunglige fältherren slå turkarna och än en
en gång rädda sitt land från undergång. Men perserna
voro lika missnöjda som turkarna med fördraget av år
1783 och den persiska schahen Aga Muhammed Khan
överföll år 1795 Georgien med en här av 60,000 man, härjade
landet och brände huvudstaden Tiflis. Även denna gång
undandrogo sig ryssarna att fördragsenligt komma Georgien
till hjälp.
Trots allt både Georgien ingen annan utväg än att
hålla fast vid Ryssland och Heraklius’ efterträdare konung
Georg XII slöt år 1799 ett nytt fördrag med kejsar Paul I.
Enligt detta blev landet en rysk vasallstat, vilken dock
fortfarande skulle styras av Bagratidernas dynasti. Dess
inre autonomi, kyrkans självständighet och det nationella
här- och myntväsendet skulle allt framgent förbli orörda.
Fördraget blev aldrig ratificerat, då de båda monarkerna
dogo kort därpå nästan samtidigt. Ryssarna brydde sig
också lika litet om detta fördrag som om det föregående,
vilket dock var fullkomligt juridiskt bindande. Kort före sin
död förklarade Paul I Georgien annekterat, och hans son
och efterträdare Alexander I bekräftade denna förklaring
vid sin tronbestigning. Båda tsarerna hade emellertid i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
