Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Georgierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georgierna
191
manifest erkänt landets och den georgiska kyrkans
autonomi.
Kort därpå började ryssarna besätta det annekterade
landet och stora ryska truppmassor marscherade in i
Georgien. Under falska förespeglingar församlades den
georgiska adeln i Zionkatedralen i Tiflis, varpå kyrkan
omringades av trupper och adeln tvangs att svära ryske tsaren
trohetsed. Vidare häktades alla manliga och kvinnliga
medlemmar av kungliga familjen, vilka ej lyckats rädda sig
genom flykten, och skickades till Ryssland. De ryska
trupperna översvämmade hela landet och förövade alla
möjliga våldsdåd — rån, stölder, våldtäkt o. s. v. Samtidigt
skickades till Georgien ryska ämbetsmän. Genom dessa
»tjinovniker», vilka foro fram värre än de turkiska
pa-schorna och de persiska marzapanerna, skulle landets
underkuvande fullbordas. Georgierna svarade år 1804 med
ett fruktansvärt uppror, som emellertid kvävdes i blod.
År 1811 gjorde ryssarna också slut på den georgiska
kyrkan, som ända sedan femte århundradet existerat som
en oavhängig institution och varit allmänt och rättsligt
erkänd sedan elfte århundradet. Dess överhuvud, k a t h
o-likos Antonius II, häktades och skickades till Ryssland,
och ryska heliga synoden övertog dess förvaltning. Ett
nytt förtvivlat uppror år 1812 — i Kahetien (Östgeorgien)
— krossades av ryssarna efter fruktansvärda strider.
Efter att på detta sätt hava kuvat Öst- och
Centralgeorgien, vände sig ryssarna mot de västra distrikten.
Metoden var överallt densamma. Först lovade man de
regerande småfurstarna skydd och hjälp samt förbundo
sig att respektera landets självstyrelse o. s. v., för att
slutligen genom löftesbrott, eld och svärd göra slut på
dess frihet. Konung Salomo II av Imeretien
(Väst-georgien), som icke ville överlämna sitt land åt ryssarna
utan motstånd, måste efter många hjältemodiga strider
fly till Turkiet och dog i Trapezunt 1815.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
