Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kopronymos (741—775) och moder till kejsar Leo IV
(775—780), som på grund däraf fick tillnamnet »Kazaren», och i
det nionde århundradet togo kazarer ofta tjänst vid det
kejserliga lifgardet. Det var de ryska furstarna förbehållet
att småningom tränga kazarerna tillbaka, till dess dessas
makt slutligen blef krossad år 969 genom eröfringen och
förstöringen af deras hufvudstad Itil, sedan fästningen
Sarkel fyra år tidigare blifvit intagen af ryske storfursten
Svjatoslav.
Norr om kazarerna bodde längs med Volga och i
synnerhet på dess vänstra strand åtskilliga andra tatariska
stammar. Den vigtigaste af dessa var bulgarerna vid Volga
och Kama. Detta folk omtalas mycket ofta af
historieskrifvarna och vi erfara, att de icke voro nomader, såsom
så många af deras stamfränder, utan hade fasta
boningsplatser. De idkade åkerbruk, men drefvo i synnerhet handel,
och deras hufvudstad Bulgar i närheten af den nuvarande
staden Kazan besöktes af talrika köpmän, som kommo dit
seglande uppför och nedför Volga.
Emellan det af slaverna upptagna området och floden
Volga så väl som i hela norra delen af det vidsträkta ryska
riket bodde en mängd finska stammar, af hvilka många
ännu finnas, ehuru de nu äro mer eller mindre blandade
med ryssarna och för visso icke äro på långt när så talrika
som fordom. Sålunda nämner Nestor bland andra
mordvinerna (mordva), hvilka ännu finnas emellan floderna Volga
och Oka, varande den längst i söder boende af alla dessa
finska folkstammar; vidare čeremiserna (čeremisa), som bo
något längre i norr i de nuvarande guvernementen Vjatka och
Kazan; ännu längre i norr permierna (perm’), hvilkas namn
vi återfinna i fornnordiska under formen bjarmar, på
angelsaxiska beormas, ett folk, som i synnerhet på grund af sina
handelsförbindelser med östern måste antagas hafva innehaft
en jämförelsevis hög grad af välstånd och civilisation.
När vi vända oss mot nordväst, träffa vi norr om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
