Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryske nationalskalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Radsji eller Ratji, som under Alexander Nevskij (på 1200-talet)
utvandrat till Ryssland. Historiskt är namnet känt från Groznyjs
tid, och på 1600-talet hade en bojar Pusjkin varit ståthållare i
Nizjnij Novgorod och haft ett diplomatiskt uppdrag till Paris.
Skaldens fader var en litterärt bildad, men lättsinnig f. d. officer
och slarvig lantjunkare, vars egendom Boltino befann sig i
mycket vanvårdat skick. Av honom ärvde Alexander Sergjejevitj
Pusjkin den vittra talangen och det epikureiska temperamentet.
På mödernet härstammade han från »Peter den stores neger»
Ibrahim Hannibal, som P. A. Tolstoj (se del II sid. 22) tagit
med sig från Konstantinopel för att fägna tsaren, vilken själv
stod fadder vid negerpojkens dop i Vilna. Dennes sondotter
var Pusjkins moder. Den ryska aristokratiens förnämhet, den
franska »upplysningens» bildningslust och den hannibalska
släktens tropiska kynne, som ock spårades i skaldens utseende, alstrade
i förening en brådmogen, eldig, hållningslös, men ovanligt
intelligent skaldenatur, som vart Rysslands stolthet och — sin
egen baneman.
Född i Moskva 1799 — samma år som den polske
skaldebrodern Mickiewicz enligt nya stilen — fick den vetgirige
gossen först smaka kunskapsträdets frukter på gott och ont i faderns
spirituella salong, där grevarna Xavier de Maistre, Montfort och
andra franska emigranter voro kärkomna gäster, och i det på
ateistisk, vitter och slipprig litteratur rika biblioteket. Denna
uppfostran fullföljdes i Tsarskoje Selos kejserliga lyceum
(1811—17), en undervisningsanstalt, som dåförtiden ansågs lika
förnäm och god som den faktiskt var vanskött och dålig, men där
han ock knöt värdefulla bekantskaper, däribland med den blivande
dekabristen Küchelbecker, den finkänslige poeten baron Delvig
och den blivande rikskanslern furst Gortjakov. Under denna
erotiskt sinnliga njutningslystnad utvecklades redan under
skolåren en anakreontisk-epikureisk lyrik efter romanska förebilder
(han skrev vers på franska tidigare än på ryska), men å andra
sidan förstod hans gamla hederliga amma Arina Rodiovna att
med sina sagor väcka hans intresse för rysk folkdiktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
