Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Slavofilerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han såsom general blickar tillbaka på ett förfelat liv och
förbannar byråkratien, »det ryska livets kallbrand». — Något senare
begynte I. Aksakov en dikt »Brodjaga» (»luffaren»), som skulle
skildra Rysslands natur och lantliv. Men då han för några
vänner läst upp början av denna »gorkiad», fick han en skrapa
av sin förman, guvernören Buturlin i Jaroslavl, och tvangs att
inlämna sin avskedsansökan (1852). Det klandrades särskilt, att
han till hjälte valt en person, som saknade pass(!), och »över huvud
anstår versmakeri icke en man, som hugnats med regeringens
förtroende».
Även såsom redaktör av den slavofila »Moskovskij Sbornik»
fick han skrapor av undervisningsministern Sjirinskij-Sjichmatov:
»Ehuru det nationellt-folkliga utgör en av grundvalarna för vårt
statsliv, får det ej utvecklas ensidigt och obetingat, ty då kan
en sådan strävan leda till ytterligheter och vålla skada i stället
för gagn.» Fortsättningen på tidskriften förbjöds, och då I.
Aksakov ville företaga en världsomsegling på ett örlogsfartyg,
vägrades detta.
Han blev sedan ordförande i den nybildade Slaviska
välgörenhetskommittén, men härigenom råkade han in på ett
sluttande plan genom att identifiera slavofilismen med panslavismen.
Efter Berlinerkongressen (1878) höll han ett av sina europeiskt
ryktbara tal: »Vi ha i dag samlats för att begrava millioner
människor och hela länder, bulgarers frihet och serbers
självständighet, ett stort, heligt verk, fädrens traditioner och
testamente, våra egna löften, Rysslands heder, ära och samvete...
Segerrika Ryssland, har du frivilligt förödmjukat dig till
besegrad? Ångrar du, såsom en brottsling på de anklagades bänk,
de heliga mödor, som du tagit på dig? Knappt återhållande ett
hånskratt och med föraktlig ironi prisande din politiska vishet,
ha västmakterna med Tyskland i spetsen ryckt från dig
segerkransen och i stället räckt dig en narrkåpa med bjällror...
Ryssland önskar ej krig, men ännu mindre en skymflig fred...»
Efter den betan hölls han en tid internerad på landet, men
1880 syntes han åter på arenan med den stridslystna tidningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
