Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarte-Per — från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
labbar mitt oppe i bären, så ropade hon: »Jag
tänker Per får rensa sina egna tassar först, jag.
Kom hit och tvätta dig, Per.»
Men det ville icke Per. Han satte i väg
från både kaffe och bär och Lill-Anna. »Hon var
så stor på sig, hon, mor på Håga», tänkte Per.
»Hade inte hennes man varit smed, kanske? Hon
var väl van vid svart, hon.» Per ville gå rakt
till bröllops-gården, han. Där skulle han få
finare sällskap. Han visste, att det var bröllop
i en grann-gård.
Ja, så kom Per till bröllops-gården. Bruden
kom just ut på trappan och fick se Per. »God
dag», sa’ Per. Händerna hade han i byx-fickorna.
— »God dag», sa’ bruden, »fryser du om
händerna nu mitt i sommaren?» Så gick hon in
efter en kaka åt honom. När hon kom ut igen,
räckte Per fram händerna. »A nej, sådana
händer», sade bruden och skrattade, så att alla
gästerna kommo ut.
»Vad heter den pojken?» sade en. — »Ä,
det är bara Svarte-Per oppe från backen», sade
en annan. »Svarte-Per, Svarte-Per!» ropade de.
Och pojken for av från bröllops-gården utan
kaka med skrattet efter sig. Och Per sprang,
och han tyckte, att fåglarna också voro med om
det. »Kra, kra!» skrek kråkan.» Ho-ho, ho-ho!»
skrattade göken. Men trasten var allra värst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
