Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädgård, som är så väl omgärdad med murar
och galler. Vad förmå murar och galler mot
den mäktige jätten Bam-Bam och hans trollgam?
Gamen grep i sina starka klor prins Florestan,
svingade sig bort, och redan samma dag var
han tillbaka hos sin herre.
Jätten Bam-Bams ögon äro stora som hjul,
och de lysa som elds-lågor; han såg på den lille
prinsen och skrattade. »Nu skall du bli min
lille slav», sade han.
Men ack, vad kunde den lille prinsen göra
av det, som jätten befallde honom att utföra?
Han kunde icke koka mat; han förstod sig ej
på att göra upp eld eller att sopa golvet. Små
prinsar lära icke sådant. Jätten tyckte, att han
fått en mycket oduglig liten slav, och han lyfte
redan sin förfärliga hand för att slå till den
guldhårige prinsen. »Kan du då rakt ingenting?»
röt Bam-Bam med en röst, som dånade likt en
storm-vinds rytande.
Då drog den lille prinsen i sin sorg och
förskräckelse fram den lilla vasspipan, som Toto
givit honom och lärt honom spela på. Detta
var ändå något, som han kunde, och han ville
visa det för den elake jätten, som plågade och
pinade honom.
Han blåste en låt — en av dem, som Toto
brukat blåsa för att locka sina lamm.
Jättens arm sjönk långsamt ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
