Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att spörja efter, om du ångrar dina
missgärningar och vill bättra dig. När jag ser, att
din ånger är verklig, skall jag släppa dig lös
men ej förr.»
De sju björnarna hade krupit fram till sin
herre och slickade hans händer.
»Dessa dina tjänare», sade Viribunda,
pekande* på dem, »skola skaffa dig föda; du skall
ej behöva svälta.»
I det ögonblick, då Viribunda beredde sig
att åter fara därifrån, sprang den lille prinsen
fram till jätten; han tyckte ändå, det var synd
om honom, fast han var elak. »Här skall du
få min vasspipa», viskade han. »Om du övar
dig, så kan du nog lära dig att spela på den.
Och så får du inte så fasligt tråkigt.»
Feen Viribunda smålog vänligt mot den
lille prinsen, då han kom tillbaka till henne.
»Det är väl bäst, att vi nu genast begiva
oss till din fader», sade hon. »Du längtar väl
efter honom, kan jag tro.»
Och så höjde sig mattan åter i luften, och
de seglade hän med susande fart mot det sköna
landet Pamfylien.
Mattan sänkte sig ned mitt i konung
Ba-silius’ trädgård.
Den förste, som såg de resande komma, var
den tjocke Puttraparto. Hans ögon stodo runda
av förvåning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
