Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tösen från Stormyrtorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Domaren har funnit den sida i protokollet, som han har
sökt efter, och nu börjar han förestava eden högt och tydligt.
Så gör han ett uppehåll, för att svaranden ska säga efter
hans ord. Och svaranden börjar verkligen att säga efter
dem, men han råkar säga miste, och domaren måste börja
omigen från början.
Nu kan hon inte längre ha ett spår av hopp. Nu vet hon,
att han ämnar svära falskt, att han ämnar dra över sig
Guds vrede både för detta livet och det tillkommande.
Hon står och vrider händerna i sin hjälplöshet. Och det är
allt hennes skuld, därför att hon har anklagat honom!
Men hon var ju utan arbete, hon svalt och frös. Barnet
höll på att dö. Till vem annan skulle hon vända sig för att
erhålla hjälp?
Aldrig hade hon trott heller, att han skulle vilja begå en
så vederstygglig synd.
Nu har domaren förestavat eden på nytt. Om några ögonblick
ska handlingen vara gjord. En sådan där handling,
från vilken det inte ges någon återvändo, som aldrig kan
gottgöras, som aldrig kan utplånas.
Just då svaranden börjar eftersäga eden, rusar hon fram,
kastar undan hans framsträckta hand och rycker till sig
bibeln.
Det är hennes förfärliga fasa, som äntligen har gett henne
mod. Han får inte svära bort sin själ. Han får inte.
Rättstjänaren skyndar genast fram för att ta ifrån henne
bibeln och återföra henne till ordning. Hon hyser en oändlig
fruktan för allt, som hör till domstolen, och hon tror säkert,
att det, som hon nu har gjort, ska bringa henne på fästning.
Men hon släpper inte bibeln ifrån sig. Vad det än må kosta:
han får inte gå eden. Han, som vill svära, springer också
fram för att ta boken, men hon gör motstånd också mot
honom.
— Du får inte gå eden! ropar hon. Du får inte!
Det, som försiggår, väcker naturligtvis den största
förvåning. Tingsmenigheten tränger sig upp mot dombordet,
nämndemännen börjar resa på sig, protokollsföraren springer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
