Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legenden om julrosorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är min skull allena, sade lekbrodern, och jag vill
gärna därför dö, men först måste jag bringa dig ett bud
från abbot Hans. Och han drog fram biskopens brev och
talade om för mannen, att han var fridlyst. — Hädanefter
ska du och dina barn leka i julhalm och fira jul bland
människorna, såsom abbot Hans önskade det, sade han.
Då blev rövarfar stående blek och stum, men rövarmor
sade i hans namn:
— Abbot Hans har hållit sitt ord väl, så ska också
rövarfar hålla sitt.
När rövaren och hans hustru drog bort ur rövarkulan,
flyttade lekbrodern dit och bodde där ensam i skogen under
ständig bön, att hans hårda hjärtelag måtte varda honom
förlåtet.
Men Göinge skog har aldrig mer firat frälsarens födelsetimme,
och av all dess härlighet lever kvar endast den
plantan, som abbot Hans plockade. Hon har blivit kallad
julros, och varje år sänder hon sina vita blommor och gröna
stänglar upp ur mullen vid jultiden, som om hon aldrig
kunde förgäta, att hon en gång har vuxit i den stora
jullustgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
